Det är oftast roligt att se filmer som skildrar Sverige ur andra synvinklar. Nu är ju i och för sig detta en svensk film men det ger ändå perspektiv. Sedan är ju förstås frågan vad som numera kan kallas typiskt "svenskt". Här känns det som om man valt det gamla Sverige, något som numera nästan bara finns i SD:s våta drömmar.
För Mikko Virtanen (Jonas Karlsson) är det dock inget problem att definiera detta. Han anser sig vara en svensk man fången i en finsk kropp. Han hatar allt finskt, som sauna, den stora tystnaden, knivslagsmål och "kosken" och har under hela sin uppväxt i Finland velat ge allt för att byta detta mot "svenssonlivet, Försäkringskassan, kylskåpskall fil och ABBA”. (Vadå schabloner?)
Nu får han chansen. Under en båtresa mellan Stockholm och Helsingfors möter han psykologen Mikael som tröttnat på allt vad Medel-Svensson heter. De kommer överens om att Mikko kan ta över hans identitet och bli svensk.
Så Mikko åker vidare med stora förhoppningar på sitt nya liv. Nu gäller det bara att övertyga de han möter att han inte alls är någon "finne". Det går väl så där, men så möter han sin familj (alltså Mikaels) och där finns ju bland andra dennes attraktiva syster (Josephine Bornebusch). ..
På många sätt är det en klassisk förvecklingskomedi. Tempot är inte överdrivet högt men det lunkar fram i en ganska behaglig takt. Här finns många roliga scener, inte minst när Mikko ska övertyga som psykolog. Där finns många poänger när satiren dryper bitskt över terapi-Sverige.
Det blir också en romantisk komedi där kemin mellan Karlsson och Bornebusch sitter fint. Det är roligt att hon får roller som är lite mer att bita i än bara det komiska, även om hon är en mästare på den biten. Jonas Karlsson har ju också ett omvittnat brett register, bara hans brytning är värd biljettpengarna.
Det hela tätnar på än mer när det blir ett triangeldrama. Mikko har blivit sambo med Lotta (fint spelad av Frida Hallgren) och det blir förstås svårt att förklara varför han tillbringar så mycket tid med sin "syster". Än värre blir det när grannen Jorma (Jarmo Mäkinen) börjar besöka Lotta allt oftare.
Handlaget känns igen från regissören Leif Lindblom som också bland mycket annat gjort ”Halvvägs till himlen”, ”Molanders” och ”Svensson, Svensson”. Här borrar han lite djupare, även om ämnet kunde ha lånat sig till ännu lite mera.