Konsert
Rigmor Gustafsson
Jazzbaren Katalin
Torsdag 28 april
Liksom på det senaste albumet "Come home" inledde Rigmor Gustafsson framträdandet på Jazzbaren med Joni Mitchells fina "Big yellow taxi". Ett bra val, den visade att här kommer en artist som vill vara bred i sin palett. Och mer skulle komma under kvällen.
Jazzbaren med sin källarklubbskänsla ger publik och artist chansen att komma varandra riktigt nära. Från min plats kändes det nästan som om jag ingick i bandet. Vilket hade varit roligt. Samtidigt kräver det intima formatet artister som verkligen klarar att komma så nära, som kan ta en publik från det minimala avståndet. Rigmor Gustafsson är en av dem som verkligen kan det. Som andra som jag sett efter att restriktionerna släpptes fanns känslan av kosläpp. Hon var så påtagligt glad över att äntligen få möta publiken.
Denna kväll hade hon lämnat trummisen Chris Montgomery efter sig någonstans. Med som så ofta var duktiga pianisten Jonas Östlund och eminente basisten Martin Höper. Sättningen bidrog också den ännu mer till den nära känslan, Rigmors röst fick allt det utrymme den behövde. Båda musikerna användes flitigt som solister med bra resultat och särskilt Höper imponerade med sina lika kraftfulla som intrikata löpningar på kontrabasen.
Jag har ibland tyckt att Rigmor Gustafsson trots all talang saknat lite mer bett i rösten, det kan bli väl snällt. Repertoaren denna kväll gav dock full valuta för henne. Hon berättade att när det blir dags för ett nytt album – tre år sedan sist – så ska det förmodligen vara inriktat på svenska sånger. Av det hon gav smakprov på här borde det kunna bli en lyckad satsning.
Några låtar var svenska översättningar av kända original, av jazzstandards som "The way you look tonight". Men roligast var att höra henne tolka sånger ur den svenska visskatten. Hon gjorde bland annat flera av Cornelis Vreeswijk i fina tolkningar. Även en sliten sång som Birger Sjöbergs "Den första gång jag såg dig" blev som ny. Hennes tolkning av Gustaf Frödings "Strövtåg i hembygden" kunde gott tävla med den superba version som Mando Diao gjorde. Ett mycket gott betyg. Det får även hennes avskalade tolkning av Kate Bushs "Wuthering heights", låt vara på originalspråket.
Lägg till att Rigmor Gustafsson har den där sällsynta förmågan att skapa en trivsam konsert och det var bara att gå hem nöjd i vårkvällen.