Äntligen har sommarvädret kommit och konserterna på Örbyhus slott har börjat. En talrik publik hade samlats för att njuta, i orangeriet av musik och i pausen i trädgården av den nedgående solens strålar. Det är faktiskt 20 år sedan dessa konserter började och en lång rad musikaliska stjärnor av högsta kvalitet har gästat slottet.
Rebaroque har skapat sig ett välförtjänt rykte som en av Europas främsta tolkare av barockmusik. Musikerna är så skickliga och så samspelta att de kan göra vad de vill med musiken men de gör det med respekt för verken och utan överdrifter. Deras tolkningar på gamla instrument är inte dramatiskt nyskapande eller effektsökande utan står på traditionell grund men de har en lyster och en spänst som gör att de känns moderna och det svänger om deras musik.
Denna kväll var vi alla gäster hos Frankrikes kung Ludvig XIV. Vid hans lysande hov blomstrade de sköna konsterna och framför allt musiken. Solkonungen älskade att dansa och den musik som skrevs var till stor del dansmusik, men det gjordes även musik att framföras medan kungen klädde sig, åt, lade sig att sova eller uträttade sina behov. Det extravaganta hovlivet och de många krigen utarmade nationen men det är en annan historia.
De franska musikerna vid denna tid var många och även utländska kompositörer drogs till det franska hovet. Störst av dem alla var Jean-Baptiste Lully som blev kungens favoritkompositör och smakdomare. Programmet inleddes och avslutades passande nog med verk av honom. Sedan presenterade ensemblen i olika sammansättningar verk av kända och okända kompositörer. De okända var ikväll de mest intressanta. En underbar "Chaconne" för teorb av Robert de Visée spelad av Karl Nyhlin och en gnistrande svit för cembalo av Louis Couperin, farbror till François, framförd av Peter Lönnerberg, gladde publiken liksom en trio för flöjt och generalbas av Jaques-Martin Hotteterre. Han är helt bortglömd, förklarade flöjtisten Mats Klingfors - men inte nu längre! Barocken är en så rik källa till musik och man gläds när nya kompositörer upptäcks och spelas.
Något mer känd än de nyssnämnda är Elisabeth Jacquet de la Guerre, en annan av Solkonungens favoriter. Hennes violinsonat i d-moll, magnifikt spelad av Maria Lindal, överträffar i originalitet och esprit många andra mera kända kompositörsnamn. Lyssna på Söndagsmorgon i P2 i SR Play (sänt den 21 juni) så får ni höra mer av hennes musik!
Extranumret var ännu en knalleffekt: ”Les sauvages” ur sviten ”Les Indes Galantes” av Rameau. Sa jag att det svänger om Rebaroque?