Ren fyrsträngad musiklycka på Konserthuset

Så mycket musik skickliga musiker kan utvinna ur enkla instrument! The Ukulele Orchestra of Great Britain har överträffat sig själva - igen.

The Ukulele Orchestra of Great Britain spränger gränser med sin avancerade och roliga musik. Publiken på UKK var hela tiden med på noterna och konserten slutade med stående ovationer och extranummer.

The Ukulele Orchestra of Great Britain spränger gränser med sin avancerade och roliga musik. Publiken på UKK var hela tiden med på noterna och konserten slutade med stående ovationer och extranummer.

Foto: Alison Burke

Recension2020-03-07 09:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

The Ukulele Orchestra of Great Britain

Uppsala konsert & kongress

Fredag

Det är inte första gången den brittiska ukulele-orkestern gör turnébesök i Uppsala. Under sin 35-åriga karriär har de varit här flera gånger. Och de blir bara bättre och bättre. Gruppen är mästare på att göra det oväntade i sina egensinniga och briljanta tolkningar av folkmusik, klassiska pärlor, jazz, rock och pop på sina små instrument. Trots att de är bara åtta musiker utgör de verkligen en orkester. De är dessutom sångsolister och kör, samt åstadkommer ljudeffekter.

Med all sin musikalitet är de hur underhållande som helst och musikerna delar även på jobbet som konferencier vid sina framträdanden. Mellansnacket är kärnfullt och späckat med brittisk smart humor.

Under fredagskvällen på UKK fick Boris Johnson en känga för utträdet ur EU och musikerna tackade ödmjukast för att de blivit insläppta i Sverige ändå. Men de manade också till samarbete i en alltmer katastroftyngd värld, för att runda av konserten med "Heroes" i ett ömsint och innerligt arrangemang tillägnat oss i publiken, en version som antagligen skulle gjort David Bowie avundsjuk.

Flera av ukulelemusikerna är klassiskt skolade på andra instrument och alla sjunger också. Deras röster har var och en egen karaktär, precis som den ukulele var och en spelar. Gulligast är den decimeterstora ukulelen som trakteras av gruppens allra längsta medlem som också råkar ha den djupaste basrösten.

Jo, de är olika, men spelar och sjunger i väl avvägd samklang. Trots instrumentens litenhet blir orkesterklangen ändå djup, mäktig och livfull. Och samsjungna är de sannerligen.

Mina favoriter denna kväll är Ennio Morricones signaturmusik från filmen "Den gode, den onde den fule" med elegant visslingssolo som extra bonus, samt  en schvungfull och underbart svängig version av Händels "The arrival of Queen of Sheba". Det kan också sägas, en del nummer blir ganska lika, med monotona men välsynkroniserade slag av åtta musikerhänder över ukulelesträngarna.

Själva vill de ogärna bli jämförda med den brittiska trettiotalscharmören och ukulelespelaren George Formby. Vad gäller komiken ligger de snarare närmare musikparodierande Spike Jones från samma tid korsat med valfri seriös symfoniorkester.

Det är roligt och ekvilibristiskt när The Ukulele Orchestra of Great Britain är i farten, en ren fyrsträngad musiklycka!