Marilyn Manson är outsiderkillen i highschoolklassen som klär sig i svart, lyssnar på konstig musik och besvärar bara genom att finnas till. Personen som väcker obehag för att han påminner om saker som de flesta vill sopa under mattan och glömma bort. Genom att lyfta fram människornas mörkare sidor och provocera genom att bryta normer har Manson under hela sin karriär lyckats få den amerikanska kristna högern att gå i spinn och lägga ner orimligt mycket energi på lönlösa försök att stoppa honom.
Anledningen till att just han utsetts till den kristna högerns fiende nummer ett är bland annat hans förmåga att sätta fingret på skruvade ideal de själva står för. I inledningsspåret på ”The pale emperor” sjunger han, ” we're killing strangers, so we don’t kill the ones that we love” och ”blow us a kiss and we’ll blow you to pieces” vilket nästan skulle kunna vara en officiell sammanfattning av USA:s utrikespolitik eller ett debattinlägg för rätten att skydda sin egendom med vapenkraft som de flesta högeramerikaner skrivit under på, om det inte var Marilyn Manson som framförde det.
Ilskan och protesterna mot Marilyn Manson, som kulminerade när han av många gavs skulden för massakern på Columbine High School, har klingat av under de senaste tio åren och i samma takt har även hans musik känts mer och mer uddlös. Fram till nu. För efter många år av famlande verkar han nu ha hittat ett uttryck som stämmer överens med vilken fas i livet han befinner sig i.
Istället för att söka nya sätt att provocera så mycket som möjligt på landar han i en ganska tillbakalutad klassisk rock utsmyckad med industri, goth, blues och metal. Ibland rycker det loss i Mansons typiska variant av metal, som fungerar helt okej, men det är i låtar som ”Killing strangers” och ”Third day of a seven day binge”, där han låter rockens countryrötter komma upp till ytan som det riktigt hettar till. Det är de som gör ”The pale emperor” till hans starkaste skiva sedan 90-talets storhetstid. Ett album som är obehagligt på ett subtilt och moget sätt. Istället för att få det vidriga uppkörd i ansiktet kommer det smygande och nästlar sig in genom angenäma riff och melodier som får lyssnaren att släppa garden.
Marilyn Manson kommer aldrig att bli mittpunkten för den kristna högerns vrede eller den som ger mobbade högstadieeleverna hopp om livet igen. Men i och med den här återuppståndelsen kommer han vara en relevant nagel i ögat på musikindustrin en lång tid framöver.
Bästa spår: ”Third day of a seven day binge”.