Biografi/Drama
Titel: Korsett
Visas på: Bio
I rollerna: Vicky Krieps, Colin Morgan, Finnegan Oldfield
Regi: Marie Kreutzer
Speltid: 114 min
Betyg: 4
Året är 1877 och kejsardrottningen Elizabeth av Österrike och Ungern fyller 40 år. På festen sjunger gästerna "ja må hon vara vacker" i stället för "ja må hon leva" medan födelsedagsbarnet ser frånvarande ut. Elizabeth, eller Sisi som hon också kallades, är i våra dagar mest känd för sin skönhet – och för sin påstått hårt snörda midja. I sin hyllade film "Korsett" skildrar österrikiska regissören Marie Kreutzer vad som händer när Elizabeth känner att denna tillgång med åldern rinner henne ur händerna.
Det är tydligt att "Korsett" inte är en film som eftersträvar historisk autenticitet och det fria förhållningssättet till kostymdramat för tankarna till Sofia Coppolas "Marie Antoinette" (2006). Bland annat kedjeröker Elizabeth filtercigaretter och pekar finger. Moderna, suggestiva och kaxiga toner av den franska artisten Camille ljudsätter filmen. Samtidigt är varje bildruta en underskön och vemodig canvas där till och med hundar har placerats ut på ett sätt inte olikt det i det klassiska måleriet. Miljöerna är eftersatta och övervuxna vilket förstärker känslan av att ett numera antikt drama utspelar sig i modern tid – något som understryker att det egentligen rör sig om en tidlös berättelse.
I filmens första scen ligger Elizabeth (Vicky Krieps) under vattnet i ett kopparbadkar medan två tjänsteflickor klockar tiden. Den kvävande stämningen ligger sedan kvar filmen igenom. Elizabeth tycks inte sällan innesluten och isolerad som i ett akvarium. Det är ytterst symboliskt att hon ligger under vattenytan; Elizabeth är i sin roll som kejsardrottning reducerad till sitt yttre, till ett privilegierat men maktlöst kuttersmycke för monarkin. Därtill är det under ytan – i Krieps mjuka och övertygande minspel – som stora delar av dramat utspelar sig.
Yta och blickar är filmens stora teman – både att undvika och att begära dem. Elizabeth söker bekräftelse i betraktarnas ögon på ett både naket och kvävande sätt. Under en ritt får hon se maken Frans Josef med en yngre kvinna och hon nekas bekräftelse från sin dotter som skäms över sin normbrytande mamma. Men mot slutet finner Elizabeth överraskande nog ett sätt att gömma sig undan sitt eget ansikte. Och tro mig – det är ett slut som man inte såg komma.