Konsert
Uppsala Rumble
Parksnäckan
Punken är död sa någon. På ett illvilligt sätt har uttrycket hängt kvar. På så sätt har punken levt sida vid sida av sin egen död. Den har väl aldrig egentligen försvunnit och är omöjlig att ta livet av.
Så länge det finns orättvisor kommer punken att greppa lock, kastruller och Chuck Taylors och hiva mot makthavare och rådande normer. En högljudd protest i tvåtakt istället för fyra fjärdedelar.
Inledande band på Uppsala Rumble, Borgerlig Begravning frågar "Vad fan ska man göra för acceptera världen som den är?". De var inte ens påtänkta när både Charta 77 och Big Fish var i sina glansdagar. Vi pratar om ett spann på nästan 40 år. Återväxten inom svensk punk behöver definitivt inte ifrågasättas.
Punk som genre fäller ofta nostalgiskt krokben på sig själv. Därför är även Världen Brinner och The Dahmers en modern fläkt i en för dagen lagomt varm Parksnäcka.
Borgerlig Begravning är en ny och välbehövlig injektion i en återblickande musikstil. Influenserna är tydliga men med ett nytt och yngre perspektiv på ämnen och samhällsfrågor.
De har en trogen skara fans vid scenen redan från första riffet. Världen Brinner och The Dahmers får kämpa mer om uppmärksamheten trots att båda levererar solida insatser. Malin Sandberg i Världen Brinner har efter halva spelningen tagit med sig den trådlösa mikrofonen och ställer sig på en av bänkarna mitt i Snäckan. De fyra skeletten i The Dahmers med svettrinnande pannor bjuder på en säkerhetsbälteslös åktur på bästa korsning mellan Little Richard och Hellacopters-manér.
Charta 77, de första av aftonens big three, har redan när de inleder en stor del av publiken framför sig. Publikresponsen gör att de med helt andra fria tyglar kan genomföra spelningen utan att behöva kämpa om publiken.
Det är nu allsången ökar. Det är ännu inte lika trångt som på Kafé 44, skaran framför scenen skulle nog ha fyllt stället till brädden och när Mimikry ökat publikgrytan nån timme senare efter ett mycket underhållande punksväng är röda mattan utlagd för Big Fish.
Medeltidsmaskinsmetal som de beskrivit sig själva är en utmärkt beskrivning och det tidigare dubbeltrampet går över i rak takt på oljefat och levererar en värdig och välkommen återkomst. Med nytt material på fickan kommer vi garanterat höra mer av Big Fish framöver.
Punken är död. Länge leve punken. Från Tärnsjö till pissrepan i Ekeby kommer d-takt fortsätta att ljuda över Uppland.