Lastkaj 14
Konsert
Uppsala Rumble – Skate edition
Millencolin, No Fun At All, Satanic Surfers, Lastkaj 14, Rotten Mind & Björnarna
Parksnäckan, lördag 1 juli
Det finns en punkscen i Uppsala som för sällan får komma ut och fylla Uppsalaluften en lördagskväll i tidig juli. Björnarna och Rotten Mind som är direkt knutna till stan och Lastkaj 14 som har en fot i den Uppsaliensiska punkmyllan.
Björnarna får den otacksamma uppgiften att inleda men har inga som helst problem att sätta igång Parksnäckan som senare ska komma att fyllas med strax under 1100 besökare. Rotten Mind får äntligen visa en större publik än bara sin egen vilket fantastiskt liveband de är. Under flertalet gånger jag sett dem, har jag ännu inte sett någon lägstanivå. De bryter också av med en mer konstnärlig ton. Mer Paul Weller som vill slå Robert Smith på käften än spikes och tuppkam.
Lastkaj 14s vardagspoesi handlar om universella problem och att inte vara arg, bara jävligt besviken.
Det går inte illustrera ordentligt i ord hur fruktansvärt bra Lastkaj 14 är live tillsammans med interaktionen från den alltmer växande gruppen människor framför scenen.
Satanic Surfers, No Fun at All och Millencolin är till stor del skyldiga till att svensk punk ökade i hastighet. Det och att skor blev stulna från Fyrishovs bowlinghall under tidigt 90-tal. Plus att alla plötsligt sjöng om att åka bräda.
Satanic Surfers är fortfarande lika underhållande och lekfull strängakrobatik. Trots politiskt allvar är det ändå boogie-woogie tounge-in-cheek, och även om No fun at all strax efteråt hävdar att det inte är särskilt kul alls bjuder de på ett säkert och välrepat set som faktiskt ser ut som att de kanske har lite kul i alla fall och överväldigade av responsen i en knökfull Snäcka.
Och sen…Millencolin. När vi till slut når huvudattraktionen visar de att det visst fanns ett skåp till att ställa ut. Det är en stor skillnad att bara spela låtar live och göra det med den pondus som Millencolin automatiskt har efter otaligt antal vändor runt världen under 30 år.
Örebrobandet Millencolin med Erik Ohlsson, Nikola Sarcevic, Mathias Färm och Fredrik Larsson.
Erfarenheten skiner snabbt igenom. Det finns en naturlig säkerhet i deras liveframförande som till och med hörs från bänken där jag sitter och inte ser scenen för alla som står upp. Det är en barndomsdröm come true att äntligen få höra “Olympic” live.
Så vi rumblar väl vidare nästa år va? Jag ser otroligt mycket fram emot det. See you in the pit.