Här finns gott om tegel och plastväxter.
La Comida (”Maten”, rätt och slätt) är en relativ nykomling i stan och sällar sig till skaran mexikanskt/sydamerikanskt flörtande krogar. Menyn har tre avdelningar: taqueria, asado (grill) och antojitos (smårätter) samt efterrätter. Det är lockande att prova lite hejvilt, kanske är det lokalen, som är ett mischmasch av storblommiga soffor, plastväxter, tegel och dov belysning, som ökar lockelsen att slå till med en dekadent kväll. Gästen slipper i alla fall det vanliga kitschet som plågar liknande ställen.
Redan den lilla charkbrickan, cacineria (102 kr), visar på fingertoppskänsla i urvalet med tre sorters chorizo. Den lilla kuben manchego är visserligen i minsta laget, men å andra sidan är det grillade, honungsglacerade brödet så utmärkt att vi struntar i petitesserna.
Tacomenyn utgör troligen den centrala dragningskraften. Patrullen har provat det mesta. Samtidsklassikern ”Carnitas” (109 kr) är generöst serverad: två små tortillabröd som svämmar över av långkokt fläsk, inlagd lök, gräddfil, riven manchego, med mera. Klart mumsigt, men den slås på fingrarna av den likaledes långkörda kycklingen i ”Birria de pollo” (135 kr) som är en ljuvligt saftig anrättning och bär på en imponerande djup hetta.
”Taco trufa” (109 kr) består av marinerad svamp, sötpotatis och tryffelmajo, men är inte alls lika slående. Om inte för att de serveras kalla, lite förvånande. ”Taco atun” (129 kr) är inte heller en patrullfavorit, den krispiga tacon har inget att sätta emot den lite sörjiga blandningen av tonfisk (som inte är ”seared” som det står) ihop med bland annat mango, avokado och inlagd rödlök.
En syrlig och het Ceviche sitter inte fel.
Under vinjetten asado trängs en del gott. Gambas (120 kr) är ett litet spett med fyra små men välsmakande räkor ovanpå en stekt tortilla. Med chimichurri, pinjenötter och chiliflakes blir det en finfin, fast liten, munsbit. Ibericospettet (135 kr) är helt okej, men når inte samma nivå. ”Lomo bajo” är en tallrik trancherad ryggbiff som med sina 149 kr kvalar in som ”lyxrätten” i sammanhanget. Smaken och steknivån är utmärkt, men möjligen känns skyn lite oljig och de stora fettbitarna hade man gärna kunnat putsa bort innan servering.
Grillad kål slukas girigt.
De största överraskningarna finns nog på antojitos-menyn. Cevichen (102 kr) är underbart krullande syrlig och het, och lindring finns i form av avokado till de små torskbitarna. ”Repollo” (119 kr) är grillad spetskål med manchego och chilimajo – en ren och skär dröm för en kålfantast. Kålen är lagom mjuk, lagom knaprig, och slukas girigt. Och ”Manchego maiz” (92 kr) är kul: ett slags majs-ribs, kolvar klyvda på längden, välkryddade med bra drag.
Majs-ribs, en kul rätt.
Orkar man en efterrätt bör man ta chansen. Givetvis finns det ”churros” (95 kr) med nötig chokladsås. De är fint frasiga och lyckas suga åt sig oväntat mycket kanelsocker. ”Brule de crema” (119 kr) är en helt vanlig crème brulée, men med en klick mangosorbet ovanpå. En utmärkt avslutning. Likaså den överraskande ambitiösa ”glassmackan”, ”Helado de sàndwich” (119 kr): vaniljglass mellan tunna chokladkex, drypande av dulche de leche och chokladsås och täckt av hackade hasselnötter. En skön kaloribomb.
La Comida är ett klart trevligt nytillskott som fler borde upptäcka. Visst gäller det att kryssa rätt bland rätterna, och att stället delar toalett med O’Learys spär inte på mysfaktorn. Men de positiva utropstecknen är många och servicen mycket uppmärksam, noggrann och trevlig. Taco bock för maten!