Roman
Theis Ørntoft
Jordisk
Övers. Johanne Lykke Naderehvandi
Albert Bonniers förlag
"Jordisk" heter den danske författaren Theis Ørntofts tegelstensroman om jorden, den vackra blågröna planeten som vi borde dyrka, men som vi långsamt förstör. Han driver sin tes om undergång genom att skildra fyra generationer, från 1940-tal till 2030-tal.
Varje person är representant för tidstypiska gestalter. Här finns till exempel den danske bankmannen Ernst som vid 1900-talets mitt satsar på olja när tidens banksammanslagningar urholkar hans ställning. Uppslukad av sitt arbete låter han barnflickor ta hand om de tre barnen sedan hans hustru dött i cancer. När han dör bubblar hans svek upp i barnen. Ett annat exempel är Ernsts barnbarn Rhea från kollektivens flummiga tid. Hon blir prototyp för den medelålders överutbildade humanisten som står där utan jobb, utan partner, utan barn.
Mest levande framträder två manliga gestalter, amerikanen Nick och hans son, hoppjerkan Joel. Den senare hävdar att kapitalismen följer samma naturlagar som ledde till bildandet av vårt solsystem, då ett stort gasmoln drog åt sig nästan all materia förutom lite restmaterial som blev till planeterna. Nick ville bli arkitekt men skolkade sig genom utbildningen. Han struntade i sin första barnkull men ger sin sista dotter, Julia, all sin omtanke. Genom honom kan författaren ta upp modernismen och skyskraporna som omvandlade Amerika.
"Jordisk" är späckad med information om de mest skilda ting. Den betonar också vår jakt på att föra in mening i våra liv. Bokens personer slåss för att ett skyddat istidslandskap i Danmark inte ska bebyggas med lyxvillor och för att förhindra gruvdrift vid en silverfyndighet i Klippiga bergen.
De flesta av Theis Ørntofts gestalter är bärare av idéer och tidsföreteelser och ägnar sig åt banaliteter. Möjligen är författarens avsikt att framhäva det banala i våra liv. Nicks författande dotter Julia är på 2030-talet inbjuden till en månresa tillsammans med några andra konstnärer. Det är den i särklass mest banala passagen i romanen. De åker upp. De stannar ett par dagar. De åker ner. Jaha. Där står man snopen. Vad vill han säga oss med det?
Men idémässigt är romanen onekligen intressant. Den handlar om hur vi genom myternas död, ett ökande våld och ekonomins dekadens, definierad genom att de rika inte betalar skatt, är på väg mot en digital värld, styrd av logaritmer och artificiell intelligens.