Roman
Elin Persson
Pizzeria Roma
Wahlström & Widstrand
Kanske blir Elin Perssons roman "Pizzeria Roma" bestämd som berättelsen som återupprättade den svenske glesbygdsmannen. Han som i sin kombination av ynklighet och brutalitet har fått representera så mycket av tidens elände. En varelse som i ena stunden är en förlängning av sin älgstudsare, i den andra förlängningen av hopplöshetens ingenting. Kanske frigör romanen samma arketyp från klichéernas fängelse, troligtvis inte.
Men huvudpersonen Magnus är tecknad med så varsamma ord att ingen kan undgå det uppenbara; han är en god människa, en sönderarbetad sextioåring i trakterna av Bollnäs, där verklighetens pizzeria faktiskt också finns (liksom på hundra andra ställen) och där de ensliga gårdarna befolkas av verkliga människor, inte av litterära stereotyper som rymt från country noir-skribenternas enklare rekvisita, permanent inlånad från USA.
Elin Perssons stil kan vi tacka för ömheten och försiktigheten i porträtten av människor och miljö, i sinnligheten att beskriva en vackert lagd svetsfog, en fisketur i gryningen eller en enkel pizzan hos Rashid som inte ens behöver höra beställningen eftersom han redan vet. Persson har en förmåga som fyller en med respekt eftersom den också bygger på respekt, både för det materiella och det immateriella. Varje försök att demonisera tid eller person faller platt,. Magnus trasiga rygg måste repareras, hans kompis Kenneths trasiga liv hinner aldrig in på verkstan. Vänskapen mellan dessa två ömsinta män skulle med äldre fördomar ha beskrivits som feminint vek, men den är faktiskt bara mänsklig. Och just eftersom den hos Kenneth uttrycker sig med det djupaste självsvåld förmår den framkalla omgivningens innerliga och försiktiga yttringar av sammanhållning och hopp.
Den båge som bär upp romanens fyrahundra sidor handlar troligen om försoning, om vänskap och kärlek, stor nog att göra vardagen meningsfull och uthärdlig, fast trädgården runt missionskyrkan växer igen, gårdarna lämnas öde och värken aldrig vill släppa från ryggens kotor. "Pizzeria Roma" riktar blicken från samtidens litterära konsensus, den ger inget utrymme åt fördomarnas standardiserade repetition; Magnus tar aldrig på sig ressentimentets bittra hat, han ordnar bara sitt liv, beställer operation, håller kontakten med älskade dottern, träffar lite trevande en ny kvinna. Så bra som Kenneth lär han sig aldrig svetsa, men han är bra mycket bättre på att foga samman sitt liv.