Hur skapar man en sevärd utställning när merparten av konstnärens verk saknas? Det var utgångspunkten för Uppsala konstmuseum chef Daniel Werkmäster när han började arbetet med den stora utställning som nu uppmärksammar 100-årsminnet av författaren, dramatikern, bildkonstnären och filmaren Peter Weiss födelse.
Man kan naturligtvis som Magnus Bergh i gör i sin utmärkta text i utställningskatalogen tala om att göra dygd av nödvändigheten och hävda att Weiss i sin konstsyn värderade reproduktionen och kopian högt. Stora delar av utställningen i Uppsala bygger på reproduktioner av de många Weissmålningar som försvann vid ett inbrott för åtta år sedan. Det är sonen Mikael Sylwan som med idogt arbete och stor akribi återskapat Weiss verk i ett stort bildcollage vars enskilda verk också visas i digital form. Till sin hjälp har han också i hög grad haft scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss. Men ett 60-tal originalverk ingår även i presentationen.
Berghs kommentar är dock inte särskilt spekulativ. Den tysk-svenske europé som föddes i Tyskland 2016 och avled i Sverige 1982 visar i många av sina verk just en sådan frihet från originaltänkande. Bevis för denna konstsyn finns i romanen "Motståndets estetik". Kanske kan man i hans måleri även spåra ett konceptuellt tänkande där objektet är av underordnad betydelse och tanken viktigare?
Peter Weiss betraktades länge som en främmande fågel i det svenska kulturlivet. Man instämmer gärna med Gunilla Palmstierna-Weiss retoriska fråga: Hur länge ska man leva i Sverige för att bli betraktad som svensk? Kanske var det den perifera platsen på världskartan som gjorde att den radikale, internationellt orienterade, flerspråkige Weiss inte till fullo kom att bli ”svensk” i kulturell mening?
Hos bildkonstnären Peter Weiss är den politiska radikalism som präglar författarskapet inte lika tydlig. I bild sysslar Weiss snarare mest med form och gestaltningsproblem i tidens anda. Men innehållsligt kan man ändå hitta spår av Weiss politiska hållning i målningarnas detaljrikedom.
Utställningen innehåller även flera kortfilmer som teatermannen Weiss skapade vid mitten av 1900-talet. Det är utpräglat experimentella filmer i svartvitt där den rörelse som Weiss sökte men inte alltid lyckades gestalta i sitt måleri fått större utrymme. Formexperiment med mänskliga aktörer i kombination med egenhändigt komponerat ljud och musik placerar Weiss filmer bland dåtidens övriga filmexperiment där de hävdar sin självklara plats.
Bland de bevarade målningarna finner man flera exempel på att det är en allkonstnär med den levande teatern som sin kanske främsta genre som också hanterat färg på duk och pannå. Stora dramatiska narrativ med rötter hos välbekanta förebilder som Brueghel och Grünewald, men också inslag som kan härledas till surrealister och absurdister präglar många av bilderna. Och gärna återfinner man i dukarna insmugna självporträtt av den unge konstnären. Yngling i landskap från 1940 är ett sådant exempel, Gårdfarihandlaren ett annat. I några målningar är det självbiografiska draget mer explicit. Självporträtt mellan död och syster är en akvarell från 1935 som är särskilt värd uppmärksamhet. Charmfulla är också de båda målningar Weiss gjorde redan som 18-åring och som har titeln Människor på spårvagn. Redan här kunde man se spår av en bildtalang som skulle komma att utvecklas under de kommande åren. "Den stora världsteatern", inlånad från Moderna Museet, är ett av de främsta exemplen på Weiss storhet som målare.
Bildkonstnären Peter Weiss har inte uppmärksammats särskilt ofta. Desto värdefullare att det nu sker, och att det är i Uppsala det händer. Annars är Weiss kanske mest känd som författare och dramatiker med verk som romantrilogin Motståndets estetik och dramat "Marats död". "Rannsakningen" är ett annat teaterstycke som i höst sätts upp av hans dotter, skådespelerskan Nadja Weiss på Orionteatern i Stockholm med premiär på författarens födelsedag 8 november. Under titeln Exil har Albert Bonniers förlag återutgivit romanerna "Diagnos" och "Brännpunkt". För två år sedan disputerade Markus Huss på avhandlingen "Motståndets akustik". I höst arrangeras samtal om Peter Weiss konstnärskap, både på Uppsala konstmuseum och på Orionteatern. Och Peter Weiss har i höst fått en egen plats i Stockholms i korsningen mellan Drottninggatan och Adolf Fredriks Kyrkogata.
100 år efter sin födelse är världsmedborgaren och allkonstnären Peter Weiss synnerligen dagsaktuell.