Bensubstans. Neandertalare. Gammalt dna. Det är med stor kunskap som biologen och gästprofessorn vid Uppsala universitet, Svante Pääbo, talar om sitt arbete när han är värd i ”Sommar”.
För det är i forskningen som han tar avstamp när han läser sitt sommarprat och det är i forskningen som han landat när de knappa 90 minuterna gått. Men trots att det är intressanta frågor som Svante Pääbo rör vid (Vad gör människan unik? Vad hade hänt om neandertalarna överlevt? Hur förs kultur vidare och vad betyder det för vår fortlevnad?) så är det svårt att helt komma ifrån känslan av mer eller mindre pliktskyldig redovisning som svar på frågan ”Vad jobbar du med då?”.
Annat hade det blivit om sommarvärden istället inlett med programmets andra del: den om uppväxten, om relationen till mamman och den till stor del frånvarande pappan, om förmågan att älska båda könen och om att bli förälder sent livet. Kanske hade intresset för personen Svante Pääbo då lättare guidat lyssnaren vidare till grottfynd, benbitar och dna-forskning på leverbitar.
I den befintliga strukturen blir resultatet ett habilt program som glimrar till men tyvärr inte lyckas upprätthålla glöden rakt igenom.