Föreställningens sidekick Lisa Larsson visade sig vara ett fynd tycker UNT:s recensent.
Show
Per Andersson
Räkhäst
UKK 16 december
Per Andersson tillhör de breda komiker som kan göra de mest vansinniga nummer och samtidigt spela seriösa roller. Ibland blir han bara för mycket men som i till exempel "Book of Mormon" var han suveränt bra. Lägg till ett antal insatser i humorgruppen Grotesco, "Parlamentet" och annat. Om någon vecka kommer han dessutom i Netflix-filmatiseringen av Fredrik Backmans "Folk med ångest".
Jag var ändå spänd på att se hur mycket folk han drar en torsdagskväll i Uppsala. Stora Salen på UKK kändes snudd på hybris för en "enmansshow". Men efter vaccinpass, legitimation och biljettkoll kunde jag konstatera att salen åtminstone var fylld till två tredjedelar, helt okej. Och någon enmansshow var det inte heller, sidekicken Lisa Larsson visade sig vara ett fynd och musikertrion backade upp paret fint.
Enligt vad han själv påstod skrev han som tioåring ordet "räkhäst" på en lapp. Nu snart trettio år senare gjorde han denna show för att ta reda på vad det betyder. Tja, slutsatsen blev att det betydde just det. Räkhäst alltså och den dök upp under slutnumret.
Men vägen dit var vindlande. Första halvan av föreställningen var i stort sett som en klassisk nummerrevy, med sketcher, kupletter och mer eller mindre galna infall i alla valörer, "underhållning till varje pris" som en textrad löd.
Det gällde att hålla sig alert själv också som publik. Emellanåt gick det hisnande snabbt och det formligen sprutade ord ur munnen på Per Andersson. Somligt missade man ändå för att det gick så fort, och för att ljudet ibland var lite tokigt mixat, trummorna låg för högt. Synd, för det var verkligen värt att lyssna på. Han är en rejält begåvad ordekvilibrist och det var långt ifrån bara trams, även om han är duktig på det också. Ingen skönsångare direkt men han kan sina saker även där.
Emellanåt gick det hisnande snabbt och det formligen sprutade ord ur munnen på Per Andersson.
Lisa Larsson var ett nytt namn för mig, men ett som jag ser fram emot att ser mer av på scenen. Hon matchade Per fint, från en träffsäker imitation av Melissa Horn till fullt ös på henne också. Tillsammans gjorde de flera starka nummer, till och med en finstämd dans i stjärnljus och snöfall.
Andra halvan utspelade sig inuti Per Anderssons hjärna i scenisk gestaltning. Det gav en fin inblick i att förstå honom och hans mångsidighet. Som allra bäst var han i "Holy shit", ett nummer om allt det som blev fel i skapelsen. Och det är tyvärr en lång rap.