Claes Brittons mamma Mona är 67 år när hon drabbas av en ihållande smärta i sidan. Efter att ha genomgått många läkarundersökningar och provtagningar får hon slutligen sin diagnos: en tumör i lungan med hundraprocentig dödlighet. Inom bara några veckor är hon död.
Från den stunden då det står klart att hans mamma lider av en allvarlig sjukdom är hon det centrala i Claes Brittons liv. Han följer hennes kamp från nära håll och ser hur hon för varje dag blir sämre, smärtorna värre och medicineringen tyngre, utan att för den skull skänka någon lindring. Till slut orkar hon inte längre utan ber läkarna att få sövas, utan att först ta farväl av sina anhöriga.
Claes Britton har arbetat som journalist och driver en kommunikationsbyrå i Stockholm. Han debuterade 2004 med Sekelskifte i Stockholm, en samling satiriska texter. Tonen i den nya boken är emellertid långt ifrån spydig utan snarare sentimental. Författarens journalistiska bakgrund till trots är stilen i boken ofta lätt styltig och med en dragning åt det melodramatiska. Britton använder till exempel ålderdomliga former som ?ack? och ?ej?, förmodligen i syfte att understryka det allvarsamma i ämnet, men resultatet blir mest högtravande och svulstigt.
Samtidigt får man säga att han onekligen lyckas väl i att beskriva den känsla av undergång som han uppenbarligen levde med under moderns sjukdom, och man kan inte låta bli att beundra hans uppriktighet, till exempel när han rannsakar sig själv och sina brister och misstag. För Claes Britton är mammans sjukdom och död en upplevelse som skakar honom på djupet, och som får honom att uppräcka nya, mindre smickrande sidor hos sig själv. Han tvekar heller inte att visa upp sin hejdlösa förtvivlan. Inte sedan romantiken har väl en man låtit tårarna strömma så fritt i den svenska litteraturen, eller beskrivit dem med sådan noggrannhet.
Min mamma är död är en bok som pendlar mellan det pinsamma och det modiga, det larviga och det gripande och beundransvärda. Det som räddar boken och gör den läsvärd är framför allt den sista halvan som är lika klar och koncentrerad som den första delen är känslosam och uppskruvad. Mammans bortgång leder Claes Britton till slutsatsen att dödsångesten är den mest grundläggande drivkraften i tillvaron. För att ytterligare undersöka detta ämne talar han med läkaren Ulla Zachrisson, Mona Brittons ?dödsmorska?, som hon själv kallar henne. Zachrisson är klok och välformulerad, och i samtalen med Claes Britton tar hon upp många intressanta och tänkvärda frågor om livets slutskede och vård av obotligt sjuka.
Sammantaget är Min mamma är död är en bok som säkert kan fungera som stöd för dem som befinner sig i en liknande situation, framför allt som anhörig, men kanske också som patient.