Romantik/Drama
Titel: Skådespelarna
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Clara Bretheau, Nadia Tereszkiewicz, Sofiane Bennacer
Regi: Valeriana Bruni Tedeschi
Speltid: 126 min
Betyg: 3
Inledningsvis får vi se en våldsam och utlevande scen ur Jean Paul Sartres pjäs "Den respektfulla skökan". Det är Stellas (Nadia Tereszkiewicz) antagningsprov till en känd teaterskola, Théâtrè des Amandiers i Nanterre, utanför Paris. Antagningskommitténs ansikten är stelt neutrala när de frågar: "Tror du att en skådespelare behöver vara exhibitionist?"
Det verkar vara den frågan som regissören, Valeria Bruni Tedeschi, försöker svara på i sin film baserad på hennes egna upplevelser som elev vid denna skola i slutet av 1980-talet.
Filmens skådespelarelever, som alla är i 20-årsåldern, går igenom en hård gallringsprocedur. De får sedan möta både kärlek och tragik i den introvert kreativa bubbla som deras klass blir. Världen utanför existerar enbart i fragment. Aids, att gränslöst ligga runt inom gruppen, förälskelser och droger bäddar för större och mindre katastrofer bland dem. Banden mellan deras liv och kreativitet börjar anas.
Gruppen får göra en studieresa till anrika Actors Studio i New York, skolan där egna erfarenheter betraktas som källor att ösa ur. Stellas passionerade romans med den knarkande "dåliga killen" Etienne (Sofiane Bennacer) växer.
De unga skådespelarna gör ett bra jobb i rollerna, men ibland drar de i väg i melodramatiska överspel. Scenerna från undervisningen med dynamiska övningar och hur klassen får göra en instudering av Anton Tjechovs sällan spelade "Platonov" blir väl många och borde ha klippts ned. Men bakom dem anas en övergreppskultur på skolan. En nervig och dominant teaterguru (Louis Garrel) dompterar gruppen.
Fransk film går just nu genom en eklut i spåren efter metoo. Kanske anledningen till att den här filmen fått vänta på svensk premiär är att skandalen från förra årets Césargala ska lägga sig. Sofiana Bennacers nominering till det franska filmpriset drogs tillbaka, då det kom fram att han utreddes för våldtäkter.
Men för att återgå till själva filmen så ges en tidsfärgad bild av en grupp unga på en fransk teaterskola som ter sig autentisk. Filmen är sökande, men finner inga glasklara svar på vad skådespeleri är och hur man som konstnär kan motivera sig till att alls hålla på.