På söndagskvällen var Domkyrkan fylld till bristningsgränsen av förväntansfyllda körnördar i alla åldrar. Det vi väntade på var The Kings´s Singers; supergruppen från Cambridge. Och de kom, de levererade och som de gjorde det.
The King´s Singers bildades år 1968 och de är sprungna från King´s College i Cambridge. De har allt sedan starten varit stilbildande och stått modell för många liknande grupper, men ingen slår originalet. Gruppens medlemmar förändras med jämna mellanrum och ingen av de ursprungliga medlemmarna finns med i dagens upplaga. King´s Singers har en annorlunda sättning mot liknande ensembler och dess främsta kännetecken är dess höga countertenorer. Gruppens klang är unik, de är individuellt superskickliga men ingen sticker ut. Följsamhet mellan rösterna och ett extremt rensjungande är deras signum.
Det program de bjöd på var varierat och spände från engelsk och spansk renässansmusik till låtar av Billy Joel och Paul Simon. Vi bjöds på många höjdpunkter. Francis Poulencs fyra böner sjöngs innerligt och följsamt liksom musik av Morten Lauridsen och Eric Whitacre, de amerikanska innekomponisterna. I Whitacres ”Lux Aurumque” medverkade även kvartetten UGGE, fyra unga män sprungna från Domkyrkans gosskör.
Men det som grep mest tag och som visade gruppens otroliga skicklighet var den engelske komponistens Geoffrey Poles ”Wymondham Chants”. Fyra sånger som Poole skrev direkt för King´s SIngers år 1970 och stycket har sedan dess följt gruppen genom deras turnéer och skivinspelningar. De fyra sångerna med sina medeltida texter är olika till sina karaktärer där solon blandas med utrop, rytmiska talserier, bedövande vackra partier och förflyttningar i kyrkorummet. Stor musik av en stor ensemble.
Ett av gruppens kännetecken är ju även att sjunga populärmusik, ”The world of Close harmony”, och konserten avslutades med några sådana stycken. De sex medlemmarna levererade ett antal hits där höjdpunkterna i mitt tycke var en variant av ”Down by the riverside” och den vackra "Danny Boy". De belönades, förstås, med stående ovationer och applådåskor som Domkyrkan nog knappast upplevt var nästan på Hans Roslingnivå. Hoppas de kommer snart igen. Bra musik är alltid välkommen.