Roman
Colm Tóibín
Long Island
Övers. Erik Andersson
Norstedts
Minns ni romanen "Brooklyn"? Den blev också uppmärksammad film? Nu kommer dess författare, irländaren Colm Tóibín, med uppföljaren "Long Island". Den tar andan ur en och man vill bara låsa in sig och läsa den från pärm till pärm utan att bli störd.
Colm Tóibín är en häxmästare i att handskas med ord. Lågmält tränger han in i sina personers psyke och avslöjar motiven bakom deras handlingar. Kärleken sitter trångt. Ofta är den påstått älskade bara en statist i den andres liv, där de verkliga drivkrafterna är bröllop, en framtida villa och så vidare – och ingalunda ömheten för en annan människa. Författaren avslöjar en efter en av sina personer: 1) Stormamman i en italiensk klan som sönerna är så rädda för att de passar på att ha inbördes möten när hon är på fotvård. 2) En egensinnig gammal iriska för vilken det är viktigare att visa upp sig med barn och barnbarn än att träffa dem. 3) Den respekterade iriske pubägaren som för två kvinnor bakom ljuset medan han hoppas på bingo i kärlek. 4) Kvinnan som kallblodigt iscensätter en hänsynslös kupp för att behålla det som hon har slagit klorna i. Och alla fyra vill egentligen bara en sak: Att allt ska fortsätta som vanligt.
I centrum står iriskan Eilis. För mer än 20 år sedan flyttade hon till New York, gifte sig med rörmokaren Tony och hamnade på Long Island och mitt i hans italienska storfamilj där svärmodern bor nära nog för att kunna glo in genom hennes fönster. Så en dag knackar en artig karl på Eilis dörr och meddelar att i augusti kommer han att stjälpa av en nyfödd unge på hennes trappa. Den har hennes rörmokande Tony avlat med mannens fru när han fixade trasiga rör hos paret.
Lysande beskriver Colm Tóibín huvudpersonernas hemlighetsmakeri medan varenda kotte vet allt genom skvallrets underbara kraft. Det arma ofödda barnet behandlas av Eilis och andra som ett ting, men i hemlighet donar Tony och hans mamma med adoption, alltmedan Eilis flyr till Irland över augusti. Där hamnar hon mitt i en oavslutad kärlekshistoria från det förflutna.
Herregud vilken berättelse! Kvick, rolig och avslöjande. I fokus står de ynkliga mål som människan väljer för sina strider. "Long Island" är den i särklass bästa roman som jag läst sedan en annan irländare, Douglas Stuart, för ett par år sedan trollband mig med sin underbara roman "Shuggie Bain" om en liten udda pojkes kärlek till sin alkoholiserade mamma.