Recension
Mariam Naraghi
"Dikter"
Norstedts
Det ligger något oroväckande över Mariam Naraghis 44 tablåer som utgör hennes femte diktsamling, med den enkla men mycket passande titeln ”Dikter”. Vid första anblick verkar dikterna agera just helt fristående, som ett ihopklippt montage från slumpmässigt plockade bilder ur gamla fotoalbum. Där finns ett ”du” och ett ”vi” som figurerar i förgrunden, några namn. Efter hand ser man dock att det scenerna har gemensamt är ”orber”, sådana där ljusfläckar som kan uppkomma på fotografier när virvlande partiklar i luften hamnat ur fokus. Det skapar ett mystiskt skimmer som får vardagen att avvika från sin bana men också det som gör att en kusligt förtätad stämningen uppstår, nästan spöklik.
I ”Dikter” återvänder Naraghi till välbekanta adresser från tidigare diktsamlingar som Vattholmavägen 16 eller höghusområdena längs Bandstolsvägen som förekommer i till exempel ”Gottsundasonetterna” från 2018.
Kartan i denna diktsamling spänner ut sig med nya ortnamn som för att rymma hela landet och inleds just med den dikten ”Till Sverige” i vilken en flicka symboliskt klipper ut en värld av papper. Här pågår nationaldag och midsommar med fokus på de själlösa platsernas geografi; städarens kontor om natten, spinninghallarna eller de stora handelsplatsernas parkeringar.
Naraghi fortsätter försöken att anlägga gläntor – att klippa ut bilder och lägga in dem på de mest kargaste och oväntade av platser, som i den underbart glittrande dikten ”Listetta”:
”En natt om året byter Norbyvägen riktning och Bandstolsvägen blir ett villakvarter. De upplysta trädgårdsbassängerna ligger utspridda mellan höghusen, ja ända ut till Gottsundagipen ligger de och väntar på att bli hittade. Barnen springer före med badlakanen som mantlar, de ropar och skjuter fyrverkerier för att visa oss vägen.”
Där finns dock en tilltagande ogästvänlighet och ett slags pågående anomali i bilden av Sverige där det övergivna men alltjämt blinkande tivolit får trona med sin slitna metafor i dikten ”Stora döden”.
Omgiven av saxar och klippbara material bedriver Mariam Naraghis diktjag så ett slags tillskärarverkstad där fragmentariska konturer framträder av ett land ur led.
Mariam Naraghi, född 1976, är poet och bosatt i Uppsala. ”Dikter” är hennes femte diktsamling. Hon debuterade 2008 och har bland annat gett ut ”Gottsundasonetterna” (2018).