Det är alltid spännande att förbereda sig inför att recensera en konsert. Ännu mer så när konserten i fråga ska hållas på Uppsalas utomhusscen Parksnäckan och regnet forsar ner bara ett par timmar innan utsatt starttid. Men lite vatten stoppade inte Uppsalas klezmerstjärnor i Den Flygande Bokrullen från att inta scenen på onsdagskvällen och tro det eller ej – väl på plats i bänkraden så sken solen över både band och publik.
Det har gått ett tag sedan Den Flygande Bokrullen började spela sin musik på 90-talet. Då var det som ett av Sveriges första klezmerband och i dag har de en framträdande position i Sverige men även internationellt.
Klezmer som folkmusikgenre är ursprungligen en judisk musikform med starka influenser från bland annat romsk och östeuropeisk folkmusik, ofta framförd vid festliga tillfällen, men som senare även påverkades av amerikansk jazz. Den Flygande Bokrullen har dock en breddad repertoar och inspireras även av det grekiska och turkiska musikarvet i sina tolkningar.
Onsdagens konsert framfördes som alltid i propert svartvit klädsel med skjorta, finbyxor och väst. Men den som trodde att det skulle bli en tillknäppt föreställning fick tänka om redan från första låten då bandmedlemmarnas barn tog scenen (och publiken) med storm som bakgrundsdansare. Och opretentiöst var verkligen ordet för kvällen. Till exempel så hade man inget förutbestämt låtschema utan bestämde helt enkelt spelordning efter känsla och form. Och det fungerar när man spelat tillsammans i 20 år och när samtliga bandmedlemmar inte bara behärskar utan briljerar i fler instrument än ett.
Den Flygande Bokrullens styrka ligger bland annat i att klezmermusiken verkligen är gjord för att framföras live och hur väl man lyckas axla detta ansvar. Samtidigt som samspeltheten och den tekniska skickligheten får bära konserten lyckas musiken tala för sig själv. Tråkigt blir det heller aldrig när låtarna varierar mellan renodlad klezmer och musikstycken med grekiska eller turkiska influenser. Bara den marschmusik-klingande ”Meshuggah” i jämförelse med den grekiska folkdanslåten ”Politiko Hasapiko” visar på Den Flygande Bokrullens bredd.
Klezmermusiken präglas av vemod men framför allt av glädje och festlighet och om onsdagskvällen kan kort och gott detta sägas: Avicii, släng dig i väggen - Den Flygande Bokrullen kan verkligen sin partymusik.