Det är inte helt lätt att förhålla sig till Refuseds albumcomeback. Att de gjorde lite återföreningsspelningar och drog in sköna pensionspengar hade alla som håller deras ”The shape of punk to come” som ett av den svenska musikhistoriens största album (för det är det!) förståelse för. Men att spela in en ny skiva och riskera att fläcka den tidigare så perfekta storyn – bandet som blir till aska när de kommer för nära solen och gör det som ingen annan gör, lägger av på toppen – ville egentligen ingen. Vilket till slut provocerade bandet så pass att tändvätska för en ny studiogiv fanns.
Men finns det något som fortfarande är brännbart i Refusedhistorien? Eller är det bara kompost?
Visst, mycket på Freedom låter återvunnet. Som inledande ”Elektra” och de aggressiva passagerna i ”Thought is blood”, medan ”War on the palaces” låter som sångaren Dennis Lyxzéns band International Noise Conspiracy en sämre dag, vilket inte säger lite.
Bästa hybriden mellan Refusedtradition och en nydanande framtid återfinns i ”366”, som bandet snickrat ihop tillsammans med den hardcoreskolade popproducenten Shellback. Förmodligen är det precis en sådan genrekorsande blåsbälg som Refused behöver ännu mer draghjälp av för att kunna utföra nya stordåd.
Bästa spår: ”366”