Ödesmättade musikaliska storverk

Sveriges Radios Symfoniorkester, Peter Mattei, baryton, Nikolaj Znaider, dirigent. Konserthuset, torsdag
Redan konsertens första kraftfullt unisona bleckblåstoner antydde ämnet som skulle dominera kvällen. För detta var inledningen på ouvertyren till Verdis opera La forza del destino (Ödets makt). Ödesmättade konflikter fyller musiken och orkestern tog väl till vara såväl drama som lyrik med flöde och enorm dynamik i spelet.

Man hade knappt hämtad andan efter denna känsloexplosion så var det dags för vad som kom att bli kvällens höjdpunkt: Gustav Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen (En vandrande gesälls sånger) med Peter Mattei som barytonsolist till Mahlers både text, musik och orkestrering. Olycklig kärlek och livets/ödets tunga slag dominerar de fyra sångerna.
Orkestreringens genomlysta, ständigt nyfärgade och måleriska klang förvaltades ypperligt. Vokalpartiets höga svårighetsgrad, i röstomfång och dynamik tolkade Mattei med mästerlig röst- och uttrycksbehandling oavsett nyans. Som den sångskådespelare han är kom hans kroppsspråk att bidra till sångcykelns enastående känslostyrka. Gripande ända in i sista sångens dur/moll - växlingar. Ett musikframförande kan aldrig kallas perfekt, men det här var snudd på!

Pjotr Tjajkovskijs Symfoni nr 4, med sitt återkommande ledmotiv om "Ödet" och vandring "Från mörker till ljus" kom att ytterst välklingande summera kvällen. I avsaknad av vokalt inslag med självutlämnande text, som hos Mahler, kunde ändå inte musiken beröra lika mycket. Symfonin demonstrerar vad en orkesters olika sektioner kan användas till, något Radiosymfonikerna med ackuratess tolkade. Det blev en ljus avslutning på en musikkväll med sällsynt berörande upplevelser.