Det finns många spännande komponenter i historien om drottning Victoria och läkaren Axel Munthe. Deras relation är inte bara är en berättelse om klass och konventioner utan också en påminnelse om att alla människor, till och med kungligheter, söker kärlek och bekräftelse. Det finns någonting vackert i det.
Dokumentärfilmaren Anders Wahlgren har valt att lägga fram berättelsen genom en brevdialog där Marie Richardsson och Peter Andersson röstgestaltar huvudpersonerna. Från den initiala, halvformella kontakten mellan regent och läkare till de mer ömma och svallande känslorna två vänner emellan. Kantat av gräl om politik och hur man ska uppföra sig på middagar, och tankar om barnuppfostran.
Dialogen följs av arkivfilmmaterial, både stillbild och rörligt, och nytagna bilder från ön Capri där Munthe och stundtals också drottningen bodde. Svartvitt varvas med färg.
Men man blir aldrig klok på om breven är äkta eller uppdiktade. Troligtvis skrivna i efterhand eftersom man upplyser om att deras samlade brevväxling brändes vid drottningens död 1930. Kanske är det därför de pendlar i känslan av äkthet. Att skådespelarna stundtals glider in i stelt replikskifte snarare än förtroligt samtal som känns naturligt bidrar tyvärr också till att intimiteten uteblir.
Anders Wahlgren har tidigare gjort filmen "Sigrid och Isaac" om Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald med samma koncept, alltså arkivbilder blandat med nytt. Och nytänkandet får man beundra men tyvärr är det ett rörigt format som skapar distans