Äventyr
Titel: Bambi – En saga om livet i skogen
Visas på: Filmstaden Luxe
Regi: Michel Fessler
Speltid: 77 min
Betyg: 2
Den ursprungliga romanen "Bambi – En levnadshistoria från skogen", skriven 1922 av den judiske österrikisk-ungerske författaren Félix Salten, anklagades av nazisterna för att vara judepropaganda och slängdes på bokbål 13 år efter publiceringen. Salten dog ensam, fråntagen sitt österrikiska medborgarskap av naziregimen, bara några år efter att hans skapelse flyttat över Atlanten och Disneyfierats. Det ständigt livshotade lilla rådjuret Bambi anpassades för en nordamerikansk publik – och den söta, animerade vitsvanshjorten Bambi (rådjur ingår inte i den nordamerikanska faunan) blev en av Disneys största kassakossor genom tiderna.
Det är på sin plats att nämna Bambis riktiga skapare eftersom Michel Fessler ("Pingvinresan", "Ekens rike"), som har skrivit manus till den nya franska filmen "Bambi – En saga om livet i skogen", åberopar just romanen och inte Disney-tolkningen som sin inspiration.
Man får väl se den som en försmak på Disneys kommande live action-version av Bambi, eller på den redan inspelade skräckfilmsversionen "Bambi the reckoning" som båda har premiär 2025. Michel Fessler har skapat ett slags hybrid mellan spelfilm och naturdokumentär. Den börjar rätt lovande, när Bambi föds in i ett fridfullt skogsliv som påminner om "Den stora älgvandringen", och glatt skuttar fram och tillbaka bland träden med sin mamma och djurvännerna korpen, kaninen och tvättbjörnen.
Michel Fessler och hans team har nogsamt förvandlat den actionfyllda klassikern till en känsloneutral, familje- och miljövänlig berättelse, långt bort från ursprungsversionens tunga allvar. I Bambis nya naturromantiska tillvaro behöver ingen se någonting som är det minsta jobbigt – rådjurets överlevnadskamp, sorger och rädslor bearbetas av en entonig berättarröst på svenska – i Frankrike av artisten Mylène Farmer – som pedagogiskt förklarar att skogslivet har sin gång och att alla mår bra efter omständigheterna.
Att en Bambi-naturdokumentär saknar romanens och Disney-versionens välavvägda balans mellan fasa och humor, mellan tidlösa existentiella frågor och fyndiga meningsutbyten är förstås inte konstigt. Men är moraliserande pekpinnar och tristess alternativet till det dramatiska och äventyrliga skogslivet? Och vad i hela friden har "Bambi – En saga om livet i skogen" gemensamt med Saltens mörka berättelse, förutom ett vilset rådjur?