Vaksala torg har fått en välkommet tillskott på restaurangfronten.
Det rör på sig i Kroguppsala. Numera har den annars ganska bortglömda östra sidan av Vaksala torg fått ett nytt restauranginslag. Patrullen gapar kanske efter lite för mycket, men nog vore det trevligt om det kunde uppföras några krogpaviljonger modell Kungsträdgården så att torget inte ständigt vore så öppet och öde.
Men, tillbaka till Sverre, som ligger i bottenvåningen på det nyrenoverade 1970-talshuset. Det är faktiskt lätt att missa lokalen om man inte är uppmärksam, skyltningen är mycket sparsam. Även inredningen visar sig vara det, i alla fall i den del av den långsmala lokalen besökaren först kliver in i. En inte så uppdaterad konferenslokal, är det första intrycket. Det ser lite bättre ut i huvuddelen, där mat och matlagning tar plats i centrum i och med det öppna köket.
Men maten är ju som alltid viktigast. Alla måltider inleds med en miniatyrkavring och lite brynt smör, som möjligen kunde vara lite mer just brynt, men det är en randanmärkning.
Sparris och löjrom. Sparrisen skiner klarast, med önskvärd spänst medan löjrommen kommer in på potatispuré som ena gången känns för stabbig, en annan gång för lös.
Bland förrätterna skiner sparrisen klarast. Primören har önskvärd spänst och serveras med sandefjordsås, rädisor, hasselnötter och ängssyra. Däremot har patrullen provat flera andra förrätter som inte känts lika självklara, som löjrommen (195 kr) som vid ett tillfälle kommer in på en hög potatispuré som känns för stabbig, en annan gång för lös, och i båda fallen sänker rätten något. Tartaren (165 kr) har också vissa texturproblem, bitarna känns vid ett tillfälle inte helt välputsade.
Den hängmörade biffen är en besvikelse badad i rödvinssky, där allt känns lite för vattnigt medan smakerna är syrliga och beska. En efterrätt som rekommenderas varmt är chokladkrämen med havtornssorbet.
Bland huvudrätterna gör Sverre stark comeback med vildsvinsschnitzeln (245 kr): lite utav ett konstverk faktiskt. En smörsås, senapslök, kål och ett täcke finriven värmländsk ost blir till en nästan osannolikt bra kombination. Även rätten ”Ungtupp från Skåne” (255 kr) med jordärtskocka och sky är trevlig. Tuppen är fint stekt, rätten vackert presenterad, och det är måhända ganska traditionellt, men helt enkelt gott. Den hängmörade biffen (305 kr) är däremot en besvikelse. Köttet är inte så mört som önskat och badar i en rödvinssky tillsammans med en persiljerotspuré och endive. Allt känns lite för vattnigt medan smakerna är syrliga och beska, och småtrista.
Av efterrätterna är det chokladkrämen (95 kr) med ett väldigt berg av färgintensiv havtornssorbet som imponerar, med intensiv mörk choklad och en sorbet som är oväntat frisk i smaken utan den ibland unkna udd havtorn kan dras med. Men crème brûléen (95 kr) ligger alldeles för nära en dessert som man kan vänta sig på ett stabilt konferenscenter, vilket är långt ifrån den nivå som Sverre alldeles uppenbart strävar efter. Även en äppelkaka har passerat menyn utan att ge något bestående intryck.
Det finns onekligen kvaliteter och ambition hos Sverre, men samtidigt en del att slipa på. Servicen är emellertid utmärkt, även om det är att vänta i en så pass liten lokal, men uppmärksam och tar sig an allergifrågor på ett bra sätt. Miljön borde dock lyftas ett par snäpp, möblemanget känns enkelt men inte charmigt, och faktiskt kan det ibland saknas lite mer drag, passion och slammer från köket. Det är inget att vara rädd för!
Blir nivån bara jämnare så blir Sverre precis den kulinariska kvarterskrog som den här delen av staden länge har saknat.