Konsert
U.D.O. – Touchdown World Tour
Katalin
Fredag 9 februari
Betyg: 3
Det verkar som att Uppsalas stolthet Katalin gett sig den på att bli ett Sweden Rock i småportioner. Under ganska kort tid har man förutom några svenska band haft Deep Purples Ian Paice, Ten Years After och Canned Heat och nu veteranen Udo Dirkschneider med sitt självbetitlade band U.D.O.. Bäddat för rockfester alltså, utsålda hus varenda gång.
På en t-shirtrygg står det Accept World tour of 1984. Och det är väl i mycket det som det handlar om. Udo startade ju och var sångare i tyska Accept, ett av metalbanden som fick fart på hårdrocken igen på slutet av 70-talet. Nu för tiden är han en av traditionsbärarna från den tiden, där det mer handlar om att just bevara än att förnya genren. Musikerna ”lajvar” på något sätt musiken och uppträdandet från den tiden. Inget fel i det, jag menar inget nedsättande. Det är ju inte mer fel att vilja bevara en musikstil än det är att vurma för till exempel olika dialekter i folkmusiken, eller att vilja spela klassisk musik på tidstrogna instrument.
Det är också en rockshow som inte ber om ursäkt. Avslutande numret ”We will rock you” – Queens paradnummer – kunde stått som överskrift på hela framträdandet. Udo och hans band satsar på full fart från start för att sedan öka lite. Det känns om att gruppen vitaliserats av att forne Accept-basisten Peter Baltes tillkommit. Sonen Sven Dirkschneider vet hur man bankar lusen av trumskinnen och gitarristerna Andrey Smirnov & Fabian “Dee” Dammers poserar för fullt och tävlar om hastighetsrekorden på strängarna.
Så förstås Udo Dirkschneider själv. Han fyller 72 år snart men kan konsten att använda rösten fullt ut, och då är det verkligen fullt ut. Ungefär lika bred som hög imponerar han med sin scennärvaro. Tillsammans med den vilda ljusshowen (hoppas jag får tillbaka ledsynen efter helgen) blir helheten kraftigt suggestiv. Detta trots att ljudet inte var det bästa denna gång, kanske lite beroende på att mixerbordet stod vid sidan av stället för framför. Volymen räckte till ändå (kanske kommer hörseln tillbaka samtidigt som synen.)
Det är vältajmat också. ”Touchdown-turnén” klockar sig fint med at det är ”Superbowl” denna helg.
På många konserter i genren som jag varit på har jag reflekterat över att det ändå varit så påfallande många kvinnor i publiken. Hårdrock brukade inte vara så feminint orienterat. På U.D.O. är det dock en kraftig övervikt på män av någon anledning.