I Sverige 2017 tenderar populär rap att handlar om storstäder och förorter. Att kränga droger, att dra in pengar och hänga på klubbar. Ibland kanske någon låt om kärlek.
Men spektrat är bredare än så - och den norrländske rapparen Zakarias “Zacke” Lekberg, som på fredagskvällen intog Katalins scen, är ett tydligt bevis på det.
Trots att Zacke släppte sitt bejublade debutalbum redan för sju år sedan är han idag fortfarande en relativt anonym artist. Hans senaste album “Fattigkussen” har förvisso hyllats av recensenter – men sett till spelningar på nätet har det ännu inte exploderat för Luleå-sonen.
Det är förvånande och beklagligt, men förhoppningsvis bara en tidsfråga innan det förändras.
Den här kvällen var det däremot ingen brist på lyssnare, och med sin norrländskt tillbakadragna stil tackade Zacke ödmjukt för att så många tagit sig dit för att lyssna på honom (och till skillnad från många andra artister lät han faktiskt genuint tacksam).
När musiken dundrade igång var den blygsamme norrlänningen emellertid som bortblåst, utbytt mot en självsäker och rutinerad artist. Populära låtar som “Ohojaja” och “Torgny” dammades av med kraft och publiken tycktes kunna rappa med i varenda rad om fjäll, Volvo 740-bilar och raggare.
Dagen till ära ackompanjerades Zacke av ett mindre liveband - ett drag som i hiphopsammanhang kan riskera att landa lite fel. Instrumentalerna som rappen dansar på är ofta en stor del av en låts framgång. Att byta ut de välproducerade studiotrummorna mot ett halvtaskigt live-trumset blir sällan helt bra.
Zacke lyckas däremot, till min stora glädje, undvika denna musikaliska mina. Livebandet tillför energi och gör låtarna intressanta utan att de tappar sin karaktär.
Konserten når sin topp när Johan Rensfeldt från populära gruppen Movits! plötsligt dyker upp på scenen och drar av deras stora hitlåt “Halvvägs”.
I den här recensionen är det dock viktigt att inte bara fastna vid Zacke och hans förträfflighet. Låt oss för en stund prata om Gonza Ra – rapparen som den här kvällen agerade förband innan Zacke klev på.
Med en energi och karisma utöver det vanliga fullkomligen dominerade den 22-årige norrlänningen scenen. Han skrik-sjung-rappade låtar om fjäll, hjortron och Norrland. Låtar som jag personligen aldrig lyssnat på ordentligt tidigare – men som direkt hamnade på min Spotify-spellista när jag kom hem.
Med rätt producenter och sammanhang kommer Gonza-Ra garanterat att bli ett namn för den breda massan.
Jag tror att det är på tiden att vi lyfter blicken från storstäderna och börjar ta till oss av de norrländska musik-naturtillgångarna.