Roman
Mattias Timander
Din vilja sitter i skogen
Weyler förlag
Norrland är i ropet nu, inte bara gällande omställningsindustrin utan även i litteraturen. I Mattias Timanders debut möts vi av en ung man i en stuga i utkanten av en by; en ensam särling utan riktning. Mest umgås han med kvinnan i "storstugan", hon som bjuder på kaffe, tystnad och prat, allt efter behov. Denna Viola skildras med ordknapp men stor ömhet: "Man kunde ta igen sig där. Ta en femma på sofflocket. Hon vart som nåden på det sättet."
I byn hör det namnlösa berättarjaget inte till. När han så av en slump upptäcker böckernas värld, grips han av en häftig lust att få prata om den med andra. Men vem, var? Jo, Stockholm. Väl där hamnar han – ganska lättvindigt, tycker jag nog – mitt i kultureliten på ett café på Söder och börjar snart också få uppdrag som kulturskribent. Men hör han till? Ett tag tror han kanske det. En gång frågar han litteraturvetaren Vera som delar hans passion för franska romaner, om hon vill gifta sig med honom. Det vill hon inte.
Jag tycker mycket om den här romanen. Just skildringen av Stockholms-sejouren kan kännas lite krystad, men överlag berättar Mattias Timander en vacker, stämningstät historia som i all sin ordknapphet rymmer både liv och längtan. Kanske skruvar han ibland det norrländska väl hårt, men det är inget som stör. Lågmält, långsamt, tar han småningom läsaren med in i samhörigheten med det som består; fjällen, skogen, småfåglarna runt fröautomaten, jokkens iskalla vatten.