Konst
Roger Metto
Skiftningar
Bror Hjorths Hus
Pågår till 15 mars
Sigríður Huld Ingvarsdóttir och Tone Winqvist
Åhuset
Pågår till 16 feb
Stefan Forsberg
Ur skissblocket
Kaleido
Pågår till 29 feb
Konstnären Roger Metto återvänder alltid till berget som motiv. Det är också fjällmassivet som står i centrum i utställningen ”Skiftningar” på Bror Hjorths Hus.
Förra gången Metto visades i Uppsala – tillsammans med Lukas Göhtman på Uppsala konstmuseum – var bergen färgrika och idylliska fantasier som i långsmala vyer nästan gled över väggarna.
Panoramat är till viss del fortfarande kvar, men den här gången är landskapen verkliga och hämtade från trakterna av Riksgränsen. Ett par stora långsmala oljor blir med sin tydliga artikulation ett blickfång i utställningssalen, som annars domineras av akvareller som gång på gång prövar högfjället Tuolpagorni och andra toppar som ingår i Kebnekajsemassivet.
I snabba, flytande färger upprepas motiven om och om igen med små men betydelsefulla nyansskillnader. Utställningstiteln ”Skiftningar” antyder att det inte går att se sig mätt på motivet.
Upprepningen blir ett prövande mantra och, som museichefen Tomas Järliden skriver i en utställningstext, bilderna formligen dallrar av en längtan efter en natur som både kan definiera jaget och göra det betydelselöst. Det är smittsamt och trollbindande.
Men det handlar inte bara om en romantisk längtan. Att gång på gång närma sig samma motiv är också en ganska uppfodrande hint om vikten av att betrakta världen ordentligt, och inte bara acceptera de slutsatser som bor i det snabba ögonkastet.
Metto visar också några träskulpturer som är tillkomna efter mötet med Bror Hjorths ateljé. De gestalter som annars brukar befolka Mettos målningar, hämtade från äventyrliga böcker om skogsvaktare, indianer och kofösare, gör sig fint i tredimensionell form. Här har Roger Metto hittat ett uttryck som han lär vilja fortsätta med.
Naturen står i centrum också på Åhuset, där Uppsala konstnärsklubb har inlett våren genom att i ett par utställningar visa verk av nya medlemmar. Just nu delar Sigríður Huld Ingvarsdóttir och Tone Winqvist på utrymmet. Den första visar en rad ganska naturalistiska målningar av djur och fårpälsar. Den senare några grafiska blad och ett antal skulpterade porträtt. Bägge två behärskar sina medier och de respektive uttrycken fungerar fint tillsammans. Winqvists mer avskalade formspråk kolliderar milt med Huld Ingvarsdóttirs lite mer dramatiskt högstämda. Urvalet av visade verk kunde visserligen ha varit snävare, men helheten känns ändå mer välkomponerad än man väntar sig av en presentationsutställning. Djurbilderna förstärks av några fällar på ett podium, vilka i sin tur får en fin kontakt med de råa ytorna på skulpturerna i rummet intill.
På Kaleido visas det inga landskap, men också här känns naturen närvarande. Stefan Forsbergs finsnickrade möbler har avgjort ett eskapistiskt drag och det syns att de är tillkomna med en stor fascination för träet som material. Ett hyllsystem, några klotformade pallar och ett bord uppbyggt som ett tredimensionellt kollage av olika former och träslag är vad som visas. Cylindrar, klot och andra geometriska former återkommer och binder samman objekten, som ger intryck av en formgivare som har roligt när han arbetar.