Videon är inte längre tillgänglig
Inte en ledig plats går att finna inne på Parksnäckan och utanför har ett flertal picknicksällskap strategiskt placerat filten just utanför konsertområdet denna kväll. Det är alltid en chansning med utomhuskonserter men idag skiner solen.
För att skydda ögonen mot solens strålar har ett stort antal människor i publiken lyft sina händer till pannan som solskydd. Resultatet blir att halva publiken ser ut som matroser som spanar efter land, då de endast tar ned händerna när det är dags för applåder.
Kvällen ska förevigas på film och bandets frontman, Kent Wennman, smyger ut på scenen innan bandet för att peppa publiken som kisar upp mot scenen.
– Ni kan väl applådera och tjoa sådär på ett amerikanskt vis? Så blir det så mycket roligare för mig att se videon i efterhand, säger han innan han vandrar ut för att komma in med resten av bandet till publikens jubel.
De inleder med ett gäng av Elvis mer riviga låtar som passar Kent Wennmans stämma väl. Det märks att de har kul på scen, både inom bandet och tillsammans med gästande Peter Jezewski. Ulf Holmberg drar ett solo med gitarren bakom huvudet och sådant uppskattas alltid.
Mellan låtarna bjuds vi på små Elvisrelaterade anekdoter som ger en viss kontext till musiken. Visste du exempelvis att Elvis första skiva i stor utsträckning är en coverskiva, vars albumomslag i sin tur tolkades av The Clash i samband med deras album "London Calling"?
I två timmar varvas Elvislåtar med kuriosa. Det blir så att säga mycket Elvis för pengarna och jag undrar mot slutet om det verkligen passar alla i publiken. Även rockrojalister måste ju till sist vilja tänka på refrängen. Men bandet hinner knappt lämna scenen innan de kallas in igen för ett extranummer.
– Vi är inte som många andra Elviscoverband, som ni kanske har märkt. Och då menar jag inte bara att jag inte har samma frisyr som han, säger Kent Wennman och stryker handen över sin kala hjässa innan han fortsätter med att förklara att de medvetet inte bara drar de populäraste låtarna utan vill även lyfta fram låtar som hamnat i skymundan.
Jag ser mig omkring och konstaterar att jag inte tycks vara den enda som uppskattar att bandet prioriterar musicerandet framför hårgelén och paljettdekorerade overaller. Om vädret är med oss så blir det nog fullsatt även nästa år ska ni se.