Om Stockholmssextetten Pig Eyes brukar sägas att de har två trummisar och In Solitudes Henrik Palm samt fint folk från Trapdoor Fucking Exit och Nitad. Gott så, särskilt som Palms närvaro är tämligen tydlig. I övrigt bockar bandet av allsköns mustiga referenser, i synnerhet i avslutande "Up the river part 2" där "Dopes to infinity"-känslan värmer i höstsjälen. De bökar och betar också i egen hage med en malande, men ibland sövande, effektivitet.
Bästa låt: Black path, clear spot.