Att höra brittiska gruppen Hooton Tennis Clubs debutalbum är som att göra en musikalisk tidsresa tillbaka till mitten av 1990-talet. De fortsätter på de stigar som trampades upp av band som Pulp och tidiga Blur när det begav sig. Det är slamriga gitarrer, melodiöst, välskrivet och med texter fulla av välformulerad diskbänksrealism. Albumet har en jämnstark nivå utan några egentliga dalar. Eller riktiga toppar för den delen. Den här skivan är absolut inte dålig men heller inte så originell.
Bästa spår: ”...and then Camilla drew fourteen dots on her knee”