Det inledande montaget, där man får se Cooper (Reese Witherspoon) växa upp i baksätet av sin pappas polisbil, är ganska fint. Först är hon i lågstadieålder och i slutet en vuxen kvinna med egen polisbricka.
Vid den punkten börjar filmen.
Och därifrån är ”Hot Pursuit” så usel att det tar emot att ens skriva om den.
Inledningsvis kretsar ”skämten” mest kring en stereotyp kontrastverkan mellan Cooper och den andra huvudpersonen, Daniella Riva (Sofia Vergara), som Cooper har i uppdrag att transportera till en rättegång mot gangsterbossen Vicente Cortez. Den ena är en vit, manhaftig, överspänd regelryttare, och den andra en latinamerikansk kvinna med former, hett temperament och divafasoner.
Ett skämt kan till exempel vara att Cooper har jättestora trosor. Ett annat att en cowboy skjuter av sig fingret av upphetsning när Daniela ger Cooper en teaterkyss.
Naturligtvis genomgår Cooper en förvandling – inte kan man ha Reese Witherspoon i en androgyn uniform hela filmen. När Cortez hantlangare jagar henne och hon måste klä ut sig får hon därför en kort, urringad röd klänning på sig. Då fattar ju ingen att det är hon. Och Daniella då? Tja, hon gömmer sig i en tajt, urringad t-tröja…
Efter det är det svårt att lika intensivt fortsätta på sexig möter osexig-temat – båda är ju numera pangbrudar – så då bjuds det på mer allmän slapstick. I en scen kapar de en buss full av pensionärer, som är så dumma (de är ju som sagt pensionärer) att de tror att det är teater när skurkarna skjuter mot dem. De skrattar och gör tummen upp.
Det gör inte jag.