Komedi/Skräck
Titel: Riket Exodus
Visas på: Viaplay
I rollerna: Bodil Jørgensen, Mikael Persbrandt, Lars Mikkelsen
Regi: Lars von Trier
Antal avsnitt: 5
Betyg: 3
Det finns knappast någon mer ikonisk bild i nordisk tv-historia än den av Ernst-Hugo Järegård på taket till Rigshospitalet i Köpenhamn, i vanmakt vrålande osande eder om danskjävlar mot himlen. Scenen återkommer när Lars von Trier nu gör ett försenat bokslut över sin kultserie "Riket", med en stjärnspäckad tredje säsong. Men tiden har inte stått stilla, och på taket står nu Mikael Persbrandt i rollen som Stig Helmer junior, som har gått i faderns fotspår och blivit överläkare i det ur kalk utskitna landet på andra sidan sundet.
När David Lynch för några år sedan på ett liknande sätt återvände till "Twin Peaks" stöpte han om serien så radikalt att det delade publiken. Den som fruktat (eller hoppats) att Lars von Trier skulle göra något liknande kan dock stilla sin oro. Efter en medvetet vilseledande inledning landar han snart i den charmiga stil – rödtintad färgskala, ryckig handkamera och osmickrande närbilder – som alltid har präglat seriens skildring av de klaustrofobiska sjukhuskorridorerna. Även om här också finns plats för mer drömska sekvenser, varav flera kan beskrivas som just Lynchska.
"Riket Exodus" är fylld av dubbelgångare, ekon och referenser till ursprungsserien. Somligt är fyndigt, annat något tröttare. Bitvis lyckas Lars von Trier ändå frammana den magiska atmosfär som gjorde de två första säsongerna till tv-historia. Där sjukhusets byråkrati skildras med satirisk skärpa, samtidigt som den övernaturliga världen porträtteras med lika delar skräckfylld fascination och ömhet.
Kulturkrockar i form av svenska hen-reformer och dansk alkoholkultur ligger till grund för seriens farsartade humor, ett ämne som i längden blir en smula enkelspårigt. Desto mer engagerande är sömngångaren Karens jakt efter den försvunne Lillebror, något som resulterar i seriens mest känslomässiga ögonblick.
Efter kyligt spekulativa studier av nymfomaner och seriemördare är det inte minst en stor behållning att få återse en lekfull Lars von Trier på hans danskspråkiga hemmaplan. Bakom alla cynismer och skräckvisioner finns här en stark kärlek till de ilskna läkare, lata administratörer, nyfikna somnambulister och spökande demoner som befolkar det förunderliga Riket.