Jul är familjehögtiden nummer ett, och därmed även den främsta högtiden för familjefilmer. För tredje julen i rad släpps en ny Sune-film där familjen Andersson åker på semester. Den här gången för att åka skidor på sportlovet tillsammans med familjen Blixt.
Sune i fjällen kör på samma gamla vanliga Sune-koncept. Tjejtjusaren Sune ska vinna sin barndomskärlek Sophie Blixt, pappa Rudolf är klantig och snål, och Håkan Bråkan är lite lill-gammalt finurlig. Det var spännande för 20 år sedan när filmen ”Sunes sommar” kom ut, men skämt som handlar om att en pappa inte klarar av att vara familjens patriarkala överhuvud känns inte så modernt längre. Särskilt inte när det har gjorts i tre julfilmer på rad.
Det är inte heller bara Sune-konceptet som går igen, det är också mycket som har återvunnits från ”Sällskapsresan 2: Snowroller”. Filmskaparna har därmed använt två tidigare succéer inom den svenska populärkulturen, kört dem i en mixer, och fått ut en tråkig, ambitionslös sörja som är poänglös som film. Däremot kommer det att bli en garanterad kassasuccé.
Det enda som räddar Sune i fjällen är skämten om snömonstret Snöras, som det varnas för överallt. Det är lite finurligt, och även Sport-Santos är en något roande karaktär.
Skådespelarna gör vad de kan med ett hopplöst manus, och jag misstänker att även regissören Gustaf Åkerblom och manusförfattarna Hannes Holm och Sören Olsson blir fångna i marknadskrafter som inte vill ta några som helst risker. Tyvärr gynnar även automatstödet till svensk film samma breda, kommersiella filmer. Sune på bilsemester var en av fem filmer som fick automatstöd 2013. Sune i fjällen lär få det i år.