Mest för de minsta

Therese Lindström blir inte helt road av minionerns prequel.

Minionerna Kevin, Bob och Stuart söker efter en ny ledare att se upp till.

Minionerna Kevin, Bob och Stuart söker efter en ny ledare att se upp till.

Foto: UIP

Recension2015-07-01 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Minionerna har fått en egen spinoff. I en prequel till de populära "Dumma mej"-filmerna söker de gula charmtrollen efter skurkar att arbeta för. Det blir en hel del prutt- och snubbelhumor som lär orsaka fnissattacker bland unga biobesökare. Men de riktiga gapskratten uteblir.

Fnissfesten i salongen börjar redan när kulissen glider isär. Minionerna, kända från de två (snart tre) "Dumma mej"-filmerna, gör omedelbar entré och lika omedelbar succé hos den unga biopubliken, innan filmen egentligen har hunnit rulla igång.

Spinoffen "Minioner" berättar de näslösa figurernas långa historia, som börjar långt före mänsklighetens och därmed också långt före "Dumma mej"-Grus födelse. Vi får lära oss att minionerna ända sedan dinosauriernas tid sökt efter den skurkigaste av skurkar att dyrka och följa. Utan en ledare, en riktigt ond sådan, blir de spralliga figurerna deprimerade. Vilket är trixigt eftersom deras chefer (T-Rex, Napoleon, Greve Dracula med flera) en efter en envisas med att gå en dramatisk död till mötes.

Det ständiga sökandet efter en ny ledare tar våra ivriga minihjältar genom både stenåldern och medeltiden innan de landar i hippiernas tidsålder, 1968 för att vara mer exakt. På en skurkmässa i Orlando fattar de tycke för världens första kvinnliga mästerskurk, Scarlett Overkill. Men att jobba för henne blir något av en utmaning.

"Minioner" håller ett rasande tempo från början till slut. Huvudminionerna Kevin, Bob och Stuart flyr från diverse faror och råkar ut för dråpligheter på vägen. De springer, snubblar, pruttar, rapar, sjunger, blir påkörda, visar rumpan _ allt till den unga publikens stora förtjusning. Men för de myndiga i salongen uteblir de riktiga gapskratten. Det finns dock en hel del småtrevliga tidsmarkörer avsedda för vuxna, till exempel dyker Beatles "Abbey Road"-omslag upp i en kort sekvens under ett London-äventyr.

Den som har sett "Dumma mej"-filmernas extramaterial vet att minionerna är fantastiskt roliga i kortfilmsformat. Hur charmiga de än må vara håller de inte riktigt som huvudrollsinnehavare i 90 hela minuter.

Film