Med sitt band The Flash underhåller musikern Ricki (Meryl Streep) regelbundet på en trevlig med sunkig bar i Los Angeles. Här får hon gratis drinkar och bartendern är hennes största fan. Men det var inte vad hon hade tänkt sig. Hennes plan var att bli hyllad rockstjärna, inte att stå och sjunga covers framför medelålders alkisar som har hört henne tusen gånger förut. Särskilt eftersom hon – när hon inte står på scenen – själv är en av dem.
Drömmen om en framgångsrik karriär var tillräckligt stark för att hon skulle lämna familjen i Indianapolis för att flytta till andra sidan USA. Sedan dess har kontakten med barnen varit minst sagt sparsmakad, men när hennes före detta man ringer och berättar att dottern Julie (som spelas av Meryl Streeps dotter Mamie Gummer) har blivit lämnad av sin man och är i upplösningstillstånd, bestämmer hon sig att resa tillbaka och försöka återskapa kontakten. Både med dottern Julie och de två sönerna som inte vill veta av henne.
"Ricki and the Flash" är helt och hållet Meryl Streeps film. Hon har en pipa (inte helt olik Janis Joplins) som får en att fundera på vad som hade hänt om hon satsat på en musikerkarriär i stället, och samspelet med den äkta dottern är precis så spänt och avslappnat som ett förälder-barn förhållande ofta är. Dessutom är det på tiden att vi får se en huvudroll där det är en medelålders kvinna som får vara full, hög, allmänt otrevlig – men ändå älskvärd. Ricki är verkligen ingen person är lätt att tycka om, men till slut tvingas man inse att hon är ganska sympatisk (alltså den typen av karaktär som varje äldre manlig skådespelare med självaktning har spelat minst en gång).
Givetvis lyckas Ricki på olika sätt lirka upp förhållandet med dottern och resten av familjen. Och även om det är förutsägbart är det ofta underhållande och det är lätt att njuta av musikscenerna. Det syns att regissören Jonathan Demme bland annat har gjort flera musikdokumentärer om Neil Young sedan han slog igenom stort med ”När Lammen Tystnar” och ”Philadelphia” i början av 1990-talet.
Det som drar ner betyget är att Jonathan Demme helt misslyckas med vad jag tror ska vara det politiska budskapet. På många sätt gör Ricki en revolution mot patriarkatet, och jag är övertygad om att regissören vill säga någonting viktigt om feminism, klasskillnader och kvinnors rätt att satsa på karriär i stället för familj. Men det misslyckas han med, i stället blir till slut "Ricki and the Flash" en motvillig hyllning till kärnfamiljen.