Matchmaking river upp Bosnienkrigets sår

"Världens lyckligaste man" är en oväntat rörande meditation över obearbetade krigstrauman.

Det skär sig på direkten mellan Asja och Zoran i filmen "Världens lyckligaste man".

Det skär sig på direkten mellan Asja och Zoran i filmen "Världens lyckligaste man".

Foto: Folkets Bio

Recension2023-03-30 11:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Världens lyckligaste man

Visas på: Bio

I rollerna: Jelena Kordic Kuret, Adnan Omerovic, Labina Mitevska

Regi: Teona Strugar Mitevska

Speltid: 95 min

Betyg: 3

Asja har stämt träff med jämnårige Zoran på ett matchmaking-evenemang. Samtliga deltagare får t-shirts att dra över sina kläder och placeras två och två vid små bord där de ska besvara frågor om sig själva: allt från favoritfärg till tankar om döden och synen på människor med annan religion. Men mellan Zoran och Asja skär det sig direkt. Dessutom verkar Zoran ha en egen agenda.

Regissören Teona Strugar Mitevska gjorde sig 2019 ett namn med "Gud finns, hennes namn är Petrunya" och är nu tillbaka med en meditation över obearbetade krigstrauman i dagens Sarajevo. Evenemanget, som i princip hela filmen utspelar sig på, är krystat men också oväntat rörande. En annan regissör hade kunnat överspela det konstruerade i situationen, men här framträder människorna som genuina. Bäst är scenerna med hela gruppen. Något svagare är de långa tagningarna med enbart Asja och Zoran.

"Världens lyckligaste man" gör Bosnienkrigets verkningar kännbara. Särskilt i en otäck dansscen framträder våldet i sin absurditet. Om något upplevs den dramaturgiska bågen som en smula ansträngd som en effekt av det koncentrerade formatet. Det gör dock inte filmen mindre angelägen. Med en stillsam humanism visar Teona Strugar Mitevska hur krig inte slutar med krigsslut utan fortsätter forma det kollektiva medvetandet långt därefter.