Bildgooglar man Emer O’Toole får man gallra bland bilder på håriga armhålor. 2012 medverkade universitetslektorn och teater- och filmforskaren nämligen i det brittiska tv-programmet ”This morning” för att prata om kroppsbehåring. O’Toole lyfte på armarna och visade sina egna frodiga hålor och uppståndelsen var total.
I “Girls will be girls” leder O’Toole oss genom stegen under vilka vi tvingas in i våra könsidentiteter och till slut hur vi kan slå oss fria från dem. Hon tar avstamp i frågan “Kan vi agera naturligt” som blir extra intressant i ljuset av alla exempel på hur vi lär oss att kvinnor och män ser ut, beter sig och bemöter varandra.
Här finns en genomgång av tongivande teoretiker så som Judith Butler, Simone de Beauvoir och bell hooks. Framför allt är det queerteoretiska Butlers begrepp performativitet som gjort avtryck på innehållet – det vill säga att kön är något vi iscensätter och att genus inte uttrycks genom handlingar utan skapas genom dem. Projicerat på det kommersiella samhälle som bland annat underhåller skönhetsindustrin omformulerar sedan O’Toole stiligt uttrycket ”man föds inte till kvinna, man blir det” (de Beauvoir) till ”kvinnlighet är inget kvinnor har utan något som kvinnor måste köpa” (smink, hårborttagningsmedel och bantningskurer).
Kort och gott: från att vi är spädbarn lär vi oss att bete oss antingen manligt eller kvinnlig och detta skådespel utvecklar vi sedan genom hela livet tills det är så invant att vi har svårt att bryta oss loss. O’Tooles strategi för att luckra upp denna struktur är att ”klottra på folks genuslinser”. Att manipulera och leka med könade symboler. Det kan vara att som kvinna sluta raka armhålorna, att klä sig i manskläder ibland eller att raka huvudet.
Inledningsvis blir jag lyrisk av greppet denna bok tar om hur vi spelar våra könsroller. Det är genomgående välformulerat, kunnigt, tankeeggande och inspirerande. Men. Trots att jag betraktar mig som relativt släng med feministiska teorier och begrepp kommer jag på mig själv med att behöva pusta ut efter var tredje sida.
Det är mastigt, späckat och blir bitvis riktigt snårigt. Som kursbok på universitetsnivå eller uppslagsverk för välformulerade feministiska argument är den briljant. För den som inte känner sig bekant med ord så som ”tvåsamhetsnorm”, ”genderbending” och ”cis” intages den matnyttiga ”Girls will be girls” troligen bäst i mindre portioner.