Mästerligt om överlevnad

Man snyter inte 85 år av sitt liv ur näsan så där utan vidare. Men Elsie Johansson kan. Drivkraften i hennes författarskap är att skriva för att överleva. Den nya boken Riktiga Elsie är en mästerlig berättelse, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

En riktig livsbok. Elsie Johansson framträder både som följeslagare och vägvisare i sin nya berättelse.

En riktig livsbok. Elsie Johansson framträder både som följeslagare och vägvisare i sin nya berättelse.

Foto: Tor Johnsson

Recension2016-09-16 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kan det betraktas som en förhävelse, om någon förverkligar sina ungdomsdrömmar, överskrider barndomens sociala mylla och når betydligt längre i sitt liv än vad de ursprungliga villkoren egentligen borde ha medgivit? Elsie Johansson har gått den långa vägen i sitt författarskap. Från stugan på åsen i Vendel till sin ställning i dag som en av Sveriges mest omtyckta och lästa diktare. Med begåvning och kärleksfulla föräldrar som främsta tillgång, har hon trotsat den motvind och uppförsbacke som begränsat framkomligheten. Man kan undra, var hon själv befunnit sig under denna process, och hur har hon känt och påverkats?

Där andra haft vägen utstakad från första början, har hon fått kämpa på egen hand vid de flesta fronter. Frågorna som oavbrutet följt henne, har handlat om självförtroende, otillräcklighet och utanförskap. Men även om självtvivel. Och om hur den som en gång lärt sig vara alla till lags skall förhålla sig i en omgivning, som följer sina egna måttstockar och gärna tummar på sådant som är sant eller rätt.

Riktiga Elsie heter nya boken, som utkommer i dag. Det är inte en roman, inte heller någon dokumentärskildring. Själv kallar hon den för berättelse. Och vilken berättelse sedan! Den som trott sig känna Elsie Johansson utifrån hennes romaner eller pjäser får sig en helt ny skildring till livs. Språk kan lika ofta dölja som uppenbara. I den här boken gäller det senare. Så här starkt och öppet eller lika förtroendefullt och generöst har hon aldrig tidigare delat med sig av sina hemligheter. Även om det oftare är frågan om en känsloverklighet än en oförblommerad partsinlaga. När det gäller orden, griper hon tag i dem ett efter ett. Håller om dem, värmer dem som runda stenar i sin mjuka handflata. Jämkar dem på plats, måttar och passar in. Så är det också en värld av motstridiga känslor som växer fram. Och en tillvaro med skam och skuld och ingenting givet på förhand.

Boken går husesyn genom minnets vindlingar. Mellan nu och då. Det är händelsernas angelägenhetsgrad som bestämmer tågordningen. Inte någon strikt kronologi. Själv säger Elsie Johansson på flera ställen, att drivkraften i hennes författarskap är att skriva för att överleva. Det förklarar också vilka upplevelser hon väljer att avtäcka och ge plats åt i vad som är hennes pågående liv.

Visst finns de tidiga åren med, föräldrarnas bakgrund, i några fall går boken ännu längre tillbaka. Ändå är nuet hela tiden utgångspunkten i vad som utgör ”visualiseringar”, återskapande av vad som en gång hände och i vilken skepnad det stannat kvar. I många fall även gjort mycket ont. Emellanåt utmanat den styrka som annars är en viktig del av personligheten. Och därmed gått hårt åt en kraft, som under ett skede var nästan helt utplånad. Den sexåriga folkskolan får sitt, likaså åren på flickläroverket Magdeburg. Den tid som man gärna vill tro var den mest hoppfulla i Elsie Johanssons liv.

Sedan följer äktenskapsåren och med dem blir boken en mästerlig social berättelse både om ett samhälle som gick från fattigdom till välfärd. Och om hur illa rustad hon var, när det så småningom visade sig, att den som en gång fått lära sig ta skeden i vacker hand, inte hade mycket att sätta mot inför falskspel, svek eller dubbel bokföring. Det är i hög grad i äktenskapsskildringen boken har sin viktigaste drivkraft, och författaren kan knappast sägas skona sig själv. Men på samma gång finns där också ett spänningsfält av vilsenhet, som i hög grad tar pulsen på vår egen samtid. Elsie Johansson använder här och var sina dikter för att hitta de exakta tonträffarna. Då och då ger hon en liten programförklaring till sitt sätt att berätta. Man snyter inte 85 år av sitt liv ur näsan så där utan vidare eller hur som helst.

Elsie Johansson har en självkännedom och är klok som få. I sättet att handskas med verkligheten är boken om den riktiga Elsie både en förebild, en följeslagare och en vägvisare. Där finns en hel del vemod i bakgrunden. Men också en uppfordran till var och en att värna sin rätt att finnas. Och på gott och ont slå vakt om troheten mot sig själv. Med det sagt är Riktiga Elsie, så mycket den kan vara, en riktig livsbok.

Litteratur Elsie Johansson

Riktiga Elsie

Albert Bonniers Förlag