”Det här är ett hot” står det på bokens baksida. På pärmens insida en tolkning av motståndsrörelsens manifest ur filmen "V for Vendetta", den som i sin tur via den berömda Guy Fawkes-masken inspirerat hacker- och aktiviströrelsen Anonymous. ”Vi är anonymer/vi är massor/vi förlåter inte/glömmer aldrig/kommer alltid komma, /Vi är Här.” Hackern som symbol för motstånd under täckmantel och rättfärdig hämnd.
Aase Berg, född 1967, är en av Sveriges mest kända levande poeter med en rad samlingar bakom sig. Jag gillade den förra, "Liknöjd Fauna", med dess märkliga osäkring av djurvärlden. Hackers känns, titeln och anslaget till trots, inte lika väl sammanhållen. Det är ojämnt, spretiga stämningar. Ibland glimtar av samtidens stora rädslor: miljön, undergången. Ständigt också kvinnokroppen, sex, roller.
Allt blir bättre när den röst som kallas ”Bibiana” kommer in. Hon är, visar det sig snart, ett alter ego för Natascha Kampusch, flickan som 1998 kidnappades av en paranoid man och lyckades fly efter åtta år. Det är Kampuschs välskrivna självbiografi som Berg citerar fritt ur, och det blir tydligt att titeln Hackers har fler lager än beundran inför anonyma hämndänglar. Den symboliserar också önskan att hacka sig in under en annans hud: identitetsbytet som gömställe. "En hacker heter/djupast nere/aldrig samma sak/två gånger". Kampusch gömmer sig i ”Bibiana”, Aase Berg bakom Kampusch. Med flera.
I slutet tackas ”fragment och förvridna röster ur Svarta lådan”, bland andra Anthony Hegarty, Sara Stridsberg och Nietzsche. Berg skapar med deras röster en maskeradbal där alla kan byta ansikten – och smärta - med varandra. En gång blir ”hotet” personligt: "Om du inte passar dig/kallar jag dig scriptkiddie/och då, min älskade,/rökt i föraktets ångor/är du ingen/stjärnfisk mer". Några dikter dessförinnan glimtar av en trygg och tillitsfull samvaro.
Jag försöker inte avkoda Hackers till en skildring av förlorad kärlek, men den kan läsas som ett sätt att hantera smärta genom att bearbeta andras. Ur det perspektivet önskar jag att det var en roman istället, att Berg mer uttryckligt berättade om skada och hämndfantasier, pendling mellan frihet och maktberusning och ensamhet och skräck. I sin nuvarande form visar i alla fall Hackers hur suggestiv drömmen om massans kraft kan vara. Önskan om att det flyktiga, föränderliga pronomenet ”vi” ska betyda något mer, tätare och starkare än ”jag”. Inte för att dränka jaget utan för att befria det. För vissa kanske det låter som ett hot. För andra mer som ett löfte.