Emelie Falk i "Firma Fabergé"
Teater
Firma Fabergé på Bolsjaja Morskajagatan nummer 24
Uppsala stadsteater, Stora scen
Regi, manus och scenografi: Jonas Österberg Nilsson
I rollerna: Klara Enervik, Emelie Falk, Åsa Forsblad Morisse, Rasmus Luthander, Aksel Morisse, David Rangborg, Joel Schmidt.
Urpremiär: 9 mars
Inledningsvis, 1884, vacklar juvelerarfirman Fabergé vid ruinens brant. Carl Fabergé vill skapa konstnärliga föremål i guld och ädelstenar, medan hans gravida fru vill att firman satsar på enklare bruksföremål som fler har råd att köpa. Så får de en beställning av tsar Alexander III på ett juvelprytt påskägg till tsarinnan. Gärna försedd med en överraskning inuti. Det blir vändpunkten för juvelerarfirman, lägligt placerad ett stenkast från tsarpalatset.
Åren som passerar anges pedagogiskt på sidstyckena vid stora scenen. I affären och verkstaden pågår romantiska intriger och maktspel. Ungefär som i vilken tv-serie som helst om någon firma förlagd i historisk tid (som ”Mr Selfridge”). Utanför växer ett folkligt uppror, stämningar som påverkar de anställda.
Det är stimulerande med en fräscht ny och rakt berättad historia efter alla dessa uppbrutna tidsaxlar och omtolkade klassiker på teaterscenerna. Tempot är högt, skådespeleriet överlag bra och historien som berättas är mustig.
Skådespelarna myllrar runt på en vridscen i trä, ett komplicerat och vackert bygge. Det är också pjäsen, som ter sig skenbart enkel tack vare en samspelt och livfull ensemble.
Aksel Morisse och Klara Enervik i "Firma Fabergé".
Några av kvinnorollerna gränsar dock till anakronistiska. Fru Fabergé, spelad av Åsa Forsblad Morisse, läser lusen av sin introverta konstnärliga man, stoiskt gestaltad av Aksel Morisse, med svavelosande eder. Tsarfamiljens framfusiga guvernant, spelad av Emelie Falk, blir berusad och visar prov på rå erotik och våld. Företagets oansenliga städerska Vera, som görs av Klara Enervik, tar fumligt romantiska initiativ. Ingetdera tror jag var vanligt bland kvinnor i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Åsa Forsblad Morisse.
Men pjäsen är en skröna, en poetisk, filosofisk och stundom riktigt rolig fantasi med verkliga historiska händelser som Fabergés juvelprydda ägg och ryska revolutionen som klangbotten. Den vill säga något om mänskliga drömmar om att få det bättre och om konsten som formas av sin tid.
Föreställningen är aningen för lång, över tre timmar. Samtidigt är den oavbrutet fascinerande och i högsta grad sevärd.
Joel Schmidt, David Rangborg och Rasmus Luthander.