Konsertens program spände över 200 år och upptog verk i mycket skiftande stilar. Paula Zarén visade att hon behärskar dem alla. I det första verket, Lutoslawskis Subito, växlade explosiva ytterdelar med en långsam, nästan lyrisk mittdel. Det tekniskt svåra stycket vållade inga problem.
César Francks romantiska violinsonat kan locka interpreten till översvallande och smäktande spel. Det var uppfriskande att nu höra en nykter men ändå känslig tolkning utan överdrifter. Även Thomas Rudbergs utmärkta, intensiva pianospel i dessa båda stycken förtjänar mycket beröm.
Andra avdelningen började med ett verkligt kraftprov, Bachs Chaconne ur partita nr 2 för soloviolin. Vilken utmaning - detta intensiva verk har ju rader av stjärnviolinister gjort till sitt paradnummer! Men dubbelgrepp, polyfoni m m utgjorde inga problem för Paula Zarén som spelade hela det långa stycket utantill. När den sista tonen klingade ut gick en samfälld suck genom lokalen från publiken som hade lyssnat andlöst genom hela stycket.
Det avslutande verket var en skön landning. Honeggers sonatin för violin och cello innehöll knalleffekter och melodik, glättig och humoristisk musik i välbalanserad dialog mellan instrumenten. Både Zarén och utmärkte Daniel Tengberg på cello utstrålade spelglädje i det lättsamma stycket.
I pausen tillkännagavs att årets stipendiat är kontrabasisten Per Björkling, som nästa år vid den här tiden får sin egen konsert.