Poesi
Nike Markelius
En bro av sorg
Ordfront förlag
Av alla känslor är sorgen den mest komplexa. Den relaterar till en kär persons frånvaro och vill samtidigt skapa en acceptans för att så är fallet. Världen har blivit fattig och tom, men jag själv ska fortsätta finna mening i den. Men hur blir det med sorgen efter en person som alltid har varit frånvarande?
Musikern och författaren Nike Markelius slår med "En bro av sorg" hål på myten om att sorg enbart handlar om lyckliga relationer. Med ett enkelt poetiskt språk berättar hon om en mamma som vägrade träffa sin dotter vid tiden före sin död – och om en barndom och ett vuxenliv som har lämnat mycket att önska.
"En bro av sorg" är berättelsen om en sorg som kan bära detta utan att stelna till bitterhet. Dikterna skildrar tiden från mammans död fram till begravning, minnesstund med kaffe och tårta och det efterföljande arbetet med hyresavtal och el som ska sägas upp, kontakter med myndigheter och banker. Detta är stunder då man tvingas formulera tankar om livet, döden och relationen i ljuset av dess frånvaro.
I Nike Markelius diktning blir sorgen en möjlighet att försonas med relationen som den faktiskt var: "Att förlåta/ mig själv/ för att jag inte kan/ förlåta dig/ försoning/ är min arvedel". Sorgen, och döden, skapar därmed också ett slags befrielse; att inte längre tolka sig själv eller den bortgångna i ljuset av de brister som alltid har funnits. Vid begravning blir författaren en mamma åt sig själv: "jag sa/ det finns inget att vara rädd för/ vi klarar det här/ hos mig är du trygg/ jag visar vägen/ som leder till/ återstoden av livet". Det är den befrielsen som också ger utrymme att se mamman i ett annat ljus, fragment av goda minnen och en förståelse för att hon har burit på sin berättelse och haft sin barndom. Markelius skriver in sin mamma i livet och ger henne en plats i sin egen framtid.
Dikterna följer det klassiska sorgeförloppet som det åskådliggörs i de psykologiska teorierna. Men det sker inte schematiskt och tillrättalagt. Jag läser boken som en uppriktig och oväntad resa genom sorgens många rum. Det är svårt att ta avsked av någon som man har älskat och hållit kär. Lika svårt är det att ta farväl av någon som man har haft en sårig och ambivalent relation till. Sorgen är den känsla som i båda fallen kan göra det möjligt.