”Vad är ditt riktiga namn?” Svaret: ”Malcolm. Malcolm X.”
Jag tittar på en tv-show från 1963, där en vit intervjuare frågar ut Malcolm X. Han ställer enträgna och förment aningslösa frågor: Har du gått till domstol för att få ditt namn fastställt? Vad hette din pappa i efternamn? Malcolm X svarar: Pappa visste inte sitt riktiga efternamn. Det namn han bar var ett arv som hans förfäder påtvingats från vita slavägare. Efternamnet X är en vägran att bära det namn som kommer ur slaveriets grymma förtryck.
När Malcolm X mördades 1965 var han allmänt avskydd i USA. Nu har han, sedan länge, politisk och kulturell ikonstatus. I Manning Marables oerhört ambitiösa och Pulitzerprisbelönade biografi framträder han i sin fulla komplexitet: ”Han vävde en berättelse om lidande och motstånd, om tragedi och triumf, som fångade svarta människors fantasi över hela världen.” När boken gavs ut 2011 i USA skrev New York Times recensent: “There is no middle ground with Malcolm.” Marable, som var professor i afroamerikanska studier och avled 2011, tecknar ett rikt porträtt av Malcolm X. Det är ett porträtt som visar hans omprövanden, hans politiska och religiösa sökande, liksom motsägelserna i hans person och i hans politiska idéer. Det är en bok som imponerar, som både är sprängfylld av kunskap och lyckas skildra en människa med en förmåga att skapa och omskapa sig själv.
Marable skriver för att korrigera det som tidigare skrivits, bland annat för att rubba den historia som berättas i ”Malcolm X självbiografi”, ett samarbete mellan Malcolm X och författaren Alex Haley. Självbiografin kom ut nio månader efter mordet och har haft en enorm betydelse, inte minst för afro-amerikansk identitet, kultur och politik. Det som väckte Marables intresse var alla inkonsekvenser i självbiografin och allt det som utelämnats. Det påminner mig om journalisten Mona Masris intressanta text om självbiografin i Dagens Nyheter (19/2-2014) och om det uteblivna porträttet av Malcolm X mamma: hon var ljushyad och kunde tas för vit. Masri skriver om hur författaren Hilton Als väckt frågan om mammans historia utelämnades för att hon inte passade in i bilden av hur en svart frihetskämpe skapades.
I det avslutande kapitlet i Marables bok, ”Reflektioner om en revolutionär vision” jämförs Martin Luther King och Malcolm X: Malcolm talade fattiga afroamerikaners språk, och han hade egna erfarenheter från fosterhem, fängelser och av arbetslöshet. Till skillnad från King kunde han inte bara tala till dem, han kunde ”presentera sig själv som en av dem”. Kings politiska arbete karaktäriserades av kamp för jämlikhet, en kamp som förts av generationer av afroamerikaner, en kamp mot segregering och för rasöverskridande samarbeten. Malcolm X försökte däremot ”tvinga vita på defensiven i sin relation till afroamerikaner” samt förmådde uttrycka det klass- och rasmässiga förtryck som svart fattig arbetarklass levde under. Men minst lika viktigt var hans ständigt återkommande budskap: ”svart stolthet, självrespekt och en medvetenhet om sitt kulturarv”. Han lade på så sätt grunden för Black Power-rörelsen.
Marable lyfter fram att för många vita var ”det tilltalande med Malcolm X hans konvertering från militant svart separatism till vad som skulle kunna beskrivas som mångkulturell universalism”. Men Marable är tydlig med att bilden av att Malcolm X tiden innan han mördades var på väg att bli en liberal, integrationistisk reformator både är fel och orättvis: ”I slående kontrast till King uppfattade Malcolm sig själv först och främst som en svart man, en person av afrikansk härkomst som råkade vara en amerikansk medborgare. Det är en avgörande skillnad mot King och andra medborgarrättsledare.”
Marables bok är en biografi, men också väldigt mycket en historia om USA. Det är ett USA som Malcolm X menade måste struktureras om i grunden, där det återkommande våldet och polisbrutaliteten mot svarta människor måste upphöra. Han menade att de brottsbekämpande myndigheterna fungerade som ”en ockupationsarmé under koloniala förhållanden”.
USA. Efter polisens dödsskjutning av den obeväpnade svarta 18-åringen Michael Brown är svaret på protesterna mot polisens rasism i Ferguson utegångsförbud och att nationalgardet sätts in. Browns skador visar att han troligen hade händerna över huvudet när polisen sköt honom. Det är också något ögonvittnen bekräftar. Malcolm X ville att samhällets rashierarki skulle rivas ner. Det arbetet återstår fortfarande.