En utvikning: När jag gick i andra klass utlyste kommunen där jag då bodde en teckningstävling. Eftersom detta var i början av 60-talet och skolan på den tiden på vissa områden liknade en fundamentalistisk kristen skola var temat ”Elie himmelsfärd”. Eftersom det var i Dalarna skulle vi rita efter Erik Axel Karlfeldts diktartolkning av saken i fråga. En fråga som hängt med sedan och som aktualiserades igen denna kväll är ”Varför?.”
Om man skulle göra en enkät i dagens skolor och ställa frågan ”vem var Elias?” tror jag inte många skulle kunna svara. Och varför skull de kunna det?! En profet ur den judiska mytologin i Gamla testamentet tillhör just inte längre vad som krävs av allmänbildning. Hans historia av självutnämnd profetstatus och uttolkare av Guds vilja, motståndare till Israels dyrkande av guden Baal och slutgiltigt upptagen till himlen i en brinnande vagn är självklart dramatisk, men berör inte just alls.
Nåväl, bara som en förklaring till att jag inte berördes av oratoriet ”Elias”. En ytterligare orsak var att det textrika verket sjöngs på tyska så man fick hänga med näsan i det i och för sig som vanligt fina tryckta materialet som delades ut. (Heder till det!) Det främjar dock inte själva inlevelsen. Man bryr sig inte nämnvärt.
Ingen av mina anmärkningar ska dock falla tillbaka på själva framförandet. Ensemblen tog väl tillvara den stora dynamik och dramatik som verket bjuder på. Här finns allt från mäktiga partier där kören reser på sig, pukorna dånar och all tar ifrån tårna till milda passager där man kan höra änglarna tassa. Där ”kittlar det dödsskönt i kistan” som Baloo skulle ha uttryck det. Det är lätt att förstå att verket är roligt att framföra.
Mest imponerade Olle Persson i titelrollen. Eller roller för resten, i ett oratorium blir det ju inte direkt rollspel, men han gestaltade ändå kraften hos en besatt människa. Kompositören skrev verket 1846 och gjorde särskilt sopranpartierna direkt för den ”svenska näktergalen” Jenny Lind. En tung börda kanhända men Hanna Husáhr klarade det fint. Detsamma gällde Ivonne Fuchs och Johan Christensson. Lägg till gossopranen Kevin Johansson.
Uppsala Kammarorkester stod som vanligt för en fin insats under ledning av Paul Mägi och samspelade bra tillsammans med körerna S:t Jacobs Kammarkör och Stockholm Singers.