Lars WinnerbÀcks konsert var den första i Botaniska trÀdgÄrden sedan sommaren 2019. Det blev en riktigt fin kvÀll.
Lars WinnerbÀck
Botaniska trÀdgÄrden, onsdag 10 augusti
FörutsÀttningarna var perfekta. En vacker augustikvÀll som gick frÄn lÄgt stÄende sol via skymning till sammetslent nattmörker. En stor och hÀngiven publik som vÀntat lÀnge pÄ att fÄ se en stor artist i Botaniska trÀdgÄrden. Eller som Ernst Kirchsteiger skulle ha uttryckt saken: "Det hÀr kan ju bli hur bra som helst."
Att Lars WinnerbÀck och hans band var pÄ ett strÄlande spelhumör mÀrktes direkt. Ett halvdussin lÄtar hann det bli innan WinnerbÀck tog till orda. Han nöjde sig med att konstatera att kvÀllen var ovanligt fin och att det Àr underbart att fÄ möta fansen igen efter tvÄ lÄnga pandemiÄr. Kanske extra viktigt just nu nÀr de dÄliga nyheterna avlöser varandra, sade han.
Och varför skulle en rockpoet av rang predika eller klÀcka ur sig djupsinnigheter mellan lÄtarna? Det han vill sÀga finns ju i textraderna och för all del Àven mellan dem.
Ibland Ă€r han vemodigt uppgiven och traskar runt i ett trasigt sosseland dĂ€r ringmurar av varuhus och köplador tycks vĂ€xa upp överallt. Han betraktar en stad dĂ€r enbart vackra, lyckliga mĂ€nniskor ryms â miljöer dĂ€r det rĂ„der lĂ„gsĂ€song för risigt hĂ„r och fula tĂ€nder.
Lars WinnerbÀcks fans Àr hÀngivna. AllsÄng var standard i mÄnga av de lite Àldre lÄtarna.
De poetiska texterna Àr som bekant en stor del av WinnerbÀcks storhet. Och orden gick verkligen fram i Botaniska trÀdgÄrden tack vare en ovanligt bra ljudproduktion, kompletterad med lika fint ljus och dekor. BildskÀrmarna med nÀrbilder pÄ WinnerbÀck och kompmusikerna bidrog ocksÄ till det lysande slutresultatet.
Bandet mÄste ocksÄ nÀmnas, i synnerhet meriterade trummisen Jonna Löfgren, en tydlig publikfavorit. Hennes vilda spelstil fick galningen Animal i Mupparnas band att framstÄ som en blyg viol. Dessutom visade sig farhÄgorna om en överdos av malande gitarrackord obefogade, trots fyra gitarrister i vissa lÄtar. Skönt.
Den svarta kavajen byttes sÄ smÄningom ut mot en ledig, roströd skjorta.
Efter tvÄ timmar nÀrmar sig konserten sitt slut. Det blir flera extranummer, bland annat den lÄgmÀlda "NÀr hjulen rullar" frÄn senaste albumet "SjÀl och hjÀrta". En vacker sÄng med en fin text om att vilja göra sin livsresa med lÀtt bagage utan bindningar till nÄgot: "Mina rötter Àr lika tunna som flygigt hÄr i vinden/Jag har det bÀst nÀr hjulen rullar/NÀr jag ser sjöarna och skogarna passera".
DĂ€r hade konserten gĂ€rna fĂ„tt sluta för min del. Men det blev Ă€nnu en lĂ„t â röjiga "Kom ihĂ„g mig" som kanske kunde ha gjorts tidigare under kvĂ€llen.