Lars Winnerbäcks konsert var den första i Botaniska trädgården sedan sommaren 2019. Det blev en riktigt fin kväll.
Lars Winnerbäck
Botaniska trädgården, onsdag 10 augusti
Förutsättningarna var perfekta. En vacker augustikväll som gick från lågt stående sol via skymning till sammetslent nattmörker. En stor och hängiven publik som väntat länge på att få se en stor artist i Botaniska trädgården. Eller som Ernst Kirchsteiger skulle ha uttryckt saken: "Det här kan ju bli hur bra som helst."
Att Lars Winnerbäck och hans band var på ett strålande spelhumör märktes direkt. Ett halvdussin låtar hann det bli innan Winnerbäck tog till orda. Han nöjde sig med att konstatera att kvällen var ovanligt fin och att det är underbart att få möta fansen igen efter två långa pandemiår. Kanske extra viktigt just nu när de dåliga nyheterna avlöser varandra, sade han.
Och varför skulle en rockpoet av rang predika eller kläcka ur sig djupsinnigheter mellan låtarna? Det han vill säga finns ju i textraderna och för all del även mellan dem.
Ibland är han vemodigt uppgiven och traskar runt i ett trasigt sosseland där ringmurar av varuhus och köplador tycks växa upp överallt. Han betraktar en stad där enbart vackra, lyckliga människor ryms – miljöer där det råder lågsäsong för risigt hår och fula tänder.
Lars Winnerbäcks fans är hängivna. Allsång var standard i många av de lite äldre låtarna.
De poetiska texterna är som bekant en stor del av Winnerbäcks storhet. Och orden gick verkligen fram i Botaniska trädgården tack vare en ovanligt bra ljudproduktion, kompletterad med lika fint ljus och dekor. Bildskärmarna med närbilder på Winnerbäck och kompmusikerna bidrog också till det lysande slutresultatet.
Bandet måste också nämnas, i synnerhet meriterade trummisen Jonna Löfgren, en tydlig publikfavorit. Hennes vilda spelstil fick galningen Animal i Mupparnas band att framstå som en blyg viol. Dessutom visade sig farhågorna om en överdos av malande gitarrackord obefogade, trots fyra gitarrister i vissa låtar. Skönt.
Den svarta kavajen byttes så småningom ut mot en ledig, roströd skjorta.
Efter två timmar närmar sig konserten sitt slut. Det blir flera extranummer, bland annat den lågmälda "När hjulen rullar" från senaste albumet "Själ och hjärta". En vacker sång med en fin text om att vilja göra sin livsresa med lätt bagage utan bindningar till något: "Mina rötter är lika tunna som flygigt hår i vinden/Jag har det bäst när hjulen rullar/När jag ser sjöarna och skogarna passera".
Där hade konserten gärna fått sluta för min del. Men det blev ännu en låt – röjiga "Kom ihåg mig" som kanske kunde ha gjorts tidigare under kvällen.