Julia Lindgren, 24, tillhörde kvällens yngre artister.
Festival
Music in the garden
Jeanine De Bique, Loney Dear med flera
Botaniska trädgården
Fredag 14 juni
Betyg: 4
Stråkkvartetten Ciurlionis från Litauen inledde med musik av bl a den italienske kompositören och celllisten Giovanni Sollima, född 1962. Det var ett fascinerande stycke med en drivande, energisk rytm. Kvartetten fortsatte med att kompa den unga svenska sopranen Julia Lindgren i några kända och älskade arior och sånger, bland dem "O mio babbino caro" ur Puccinis opera Gianni Schicchi samt "Våren" och "Jeg elsker dig" av Grieg. Julia är bara 24 år gammal men redan en lyrisk sopran av klass med en välklingande stämma.
Brasilianske Luiz Murá, har en mjuk och behaglig men litet profillös stämma. Hans förebild är Joao Gilberto och han sjöng flera av dennes hits men utan att tillföra just något till originalversionerna. Hans poppiga program drog över tiden men han tiggde till sig tid för ett extranummer. Det hade vi kunnat vara utan.
Andra avdelningen var av toppklass. Världssopranen Jeanine de Bique och hennes pianist Aaron Wajnberg bjöd på ett varierat program. Wajnberg var en perfekt ackompanjatör och spelade även några korta solostycken. Efter varje sångnummer tog de gemensamt emot publikens applåder - rätt ovanligt i konsertsammanhang.
Jeanine De Bique uppträdde under fredagen på Music in the garden i Botaniska trädgården.
Jeanine De Bique har förutom en underbar röst ett scenuppträdande som är både självsäkert och stundom lätt självironiskt. Hon har just avslutat en uppsättning av Mozarts Don Giovanni där hon sjungit donna Annas parti. I arian "Non me dir" sörjer donna Anna över sin fars död för Don Giovannis hand; det är en förtvivlad kvinnas gripande klagan över sin älskades bristande förståelse för hennes sorg. "Ecco me" ur Romeo och av Julia av Bellini, ljuvligt sjungen, var bel canto när den är som bäst och vackrast.
Från opera övergick hon till spirituals, där hon med samma inlevelse tolkade den förslavade svarta befolkningens tunga liv och deras hopp om ett bättre liv i nästa värld. Härifrån var steget inte långt till traditionella sånger från hennes hemland Trinidad. Idag är många av dessa sånger nära att falla i glömska, berättade De Bique. Hon avslutade sitt program med en calypso om en lokal skönhet, framförd med antydningar i ord och gester som uppskattades mycket av publiken, här liksom i hemlandet.
Loney Dear, eller Emil Svanängen som han egentligen heter, var sist ut under kvällen.
Sist intog Loney dear, alias Emil Svanängen, äntligen scenen. Under 20 år som kompositör/artist har han utvecklat sitt "projekt", d.v.s. sökandet efter en musik som uttrycker hans vision. Man kan följa detta sökande i hans inspelade produktion och i ganska frekventa konserter. Han talar inte gärna om saken själv - inbjuden till SR:s program Kulturlivet valde han att istället tala om J S Bach, vars klavermusik han ägnar mycket tid.
I sin tidigare produktion har Loney Dear utforskat olika sättningar och framträtt med större och mindre orkesterkomp. Han själv skriver och arrangerar alltid musiken. Programmet denna kväll var, som vanligt, olikt det mesta han tidigare har gjort. Ensam på scenen med ett piano och en gitarr har han nu sökt sig till ett lyriskt och poetiskt språk i texter och musik som passar hans vackra röst. Det är mycket njutbart. Man kan finna referenser till olika genrer, även klassisk musik. Inget mellansnack (utom några helt ovidkommande korta kommentarer som han inte följer upp). Och hans nästa konsert kommer säkert att bli helt annorlunda.
Festivalen Music in the Garden hölls under torsdagen och fredagen i Botaniska trädgården.
Klaus Pontvik, festivalarrangör.