Redan från de första tonerna märktes att denna konsert skulle bli något av det bästa vi upplevt i Konserthusets Stora sal. Den amerikanska kvinnliga tonsättaren Joan Tower bevisade med sitt verk ”Made in America” att hon med sin uppfinningsrikedom är bland det bästa som finns i världen just nu. Kombinationen av fantasi och energi kombinerad med en så i förväg genom- tänkt helhetsbild utförd med ett vagt fritonalt men oerhört lyssnarvänligt tonspråk gav konser- ten en kickstart. Jag har (förstås) aldrig hört verket förut, men tolkningen lät för mig ytterst genomtänkt och tekniskt skicklig.
Aaron Coplands svit Appalachian Spring är en mycket personlig blandning av egna och folk- loristiska uttrycksmedel, programmusikaliska eller inte är lyssnarens sak att avgöra. Detta kontrastrikt ljuvliga verk kräver många soloinsatser och de utfördes lika förträffligt som det kollektiva samspelet.
Den tjeckiske tonsättaren Antonin Dvoraks symfoni nr 9 ”Från nya världen” är naturligtvis en blandning av musikspråk hemifrån och intryck han fick när han vistades i USA 1892 – 95. Men framför allt visar det på hans oerhörda skicklighet att sammanbinda alla satsernas huvud- temata i ständiga variationer, så att t.ex. i sista satsen hela symfonin sammanfattas. Orkesterns spel var i perfekt klangbalans; av de många soloinsatserna kan särskilt nämnas solot på engelskt horn och hela blåsarsektionens lysande spel och intonation i andra satsen. Genom att balanserat spara på det tunga artilleriet kom hela orkestern att i de riktigt starka partierna klinga som en större orkester än man faktiskt är. Det verkade som om hela orkestern med rätta var roade av och njöt av sitt eget spel. En lysande helhetskonsert som slutar med en ”Big Bang”!