Ända SVT:s julkalender startade år 1960 så har den väckt många och starka känslor. Och att kalendern är en ”het potatis” fick vi också erfara med förra årets ”Tusen år till julafton” som fick hela 19 anmälningar mot sig, för bland annat vuxenmys och barnarbete. Men en del av kritiken handlade också om det ”allra värsta”, nämligen att det var för lite julstämning och snö.
Nu är inte jag den som ”svär i kyrkan”, för även om jag verkligen gillade ”Tusen år till julafton”, så tillhör även jag skaran av julnostalgiker som gärna ser flingor falla och tomtar hoa i just tv-kalendern.
I årets ”Selmas saga” har SVT verkligen inte sparat på krutet när det kommer till just detta, men så är det också Per Simonsson och Stefan Roos, som står för manus och regi, precis som i deras förra suveräna kalender ”Tjuvarnas jul” (2011) som var en fullkomlig orgie av julfrossa. Men också av spänning, humor och suveränt skådespeleri, inte minst bland barnskådespelarna.
Också ”Selmas saga” besitter dessa komponenter, inte minst med sin varma och omslutande julstämning som finns där redan från ruta ett. Och huvudrollsinnehavaren, blott åttaåriga Ester Vuori, fullkomligt briljerar som den väna men samtidigt ack så envisa Selma, som gör allt för att rädda sin fattiga familj från att vräkas från den lilla torparstugan. Ja, Selma till och med följer med den galna vetenskapsmannen Efraim von Trippelhatt, spelad av suveränt ”fnossiga” veteranen Johan Ulveson som här gör sin sjunde kalender, på en luftskeppsexpedition till Nordpolen för att där hitta, ja, just det, tomten.
Tomten är nämligen Selmas sista och enda räddning undan vräkning eftersom hon vet att tomten uppfyller ens inre önskningar om man bara har ett rent hjärta. Att Selmas hjärta är rent som ett nytvättat lakan är det nog ingen som betvivlar, men detsamma går knappast att säga om vare sig von Trippelhatt eller hans motståndare: leksaksfabrikören (Pierre Tafvelin) eller äventyraren Nordenstierne, spelad av en bullrande och fantastiskt storvulig Sofia Bach. Deras till en början dolda agendor av girighet, berömmelse och ärelystnad blir dock rätt snabbt uppenbart för åskådarna. Kampen för att först ta sig till tomten blir snabbt en klappjakt och ett hisnande äventyr fyllt av skurkar, en älvlik lyktgubbe, tomtevettingar och en stor dos magi.
kultur@unt.se